När flyget landade såg jag framemot en lugn och fridfull vecka med besök till höger och vänster och flängandes hit och dit med den grå bilen för flera julaftonar hos diverse släktingar. Jag glömde bort hur stressande det skulle bli. Inte själva grejen, utan mig själv. Jag glömde bort hur stressad jag skulle bli. Det är så kul att återse alla familjemedlemmar igen, kul att träffas och äta god middag, men jag var så stressad häromdagen så jag darrade i hela kroppen. Hejdå Johan vi ses om två dagar fick mig att böla som en unge i bilen på väg till mamma, var hade dagarna tagit vägen? Men underbara mamma sade att hon jobbade men skulle lämna min sista julklapp för i år till Anneli och vidare till pappa idag, så jag kunde vända om och vara med min Johan till imorgon bitti. Ååååh :) 

Nu ska jag njuta av sista dagen före julen 2013. Det känns inte som att det snart är jul. Men det bästa av allt är att få se alla igen, umgås, prata, äta, skratta. Imorgon blir det en ny sorts jul med nya släktingar. Det blir nog en bra jul det också. Men nu ska jag njuta här först. En stund. Bara andas... det kommer en dag imorgon, men det är imorgon det. Nu är klockan strax efter tolv och det är tjugofyra timmar kvar innan jag behöver bekymra mig för någonting alls. Det löser sig. Allting gör det. Det ska bli en jättefin jul. Det kommer bli en jättefin jul. Skidor, smörgåstårta, släktkalas, kramar, skratt, fredagsmiddag, vin, kortspel, pappa-umgänge, allt sånt som gör julen värd att minnas. Jag tycker så om julen och vill att allting ska bli perfekt. Och det kommer det bli, det vet jag. Nu när jag vävt ihop det sista av mina lösa trådar inför morgondagen. Luta mig tillbaka och slappna av... det låter som en bra idé :)