Helgen har bara rusat förbi. Pappa och Anneli dök upp under lördagsmorgonen och jag åkte för att möta upp dem. Så härligt det var att få se dem igen, ett känt ansikte som stack ut i myllret av alla stressande stockholmare. Vi strosade runt på stan, letade lunchsställen och hamnade på ett fik på NK. Idag blev ännu en strosa-runt-dag och vi åt en jättegod lunch på ett café i Täby Centrum, dit även pappas kusin Catarina hittade. Så härligt det var, timmarna rusade förbi och vi pratade om allt som hänt under de senaste... många åren som gått. Och oj vad de är lika varandra... samma hår, samma ögonfärg... Jag har ärvt min mammas ansike men resten är pappa rakt igenom.

Nu har de åkt iväg för den här gången. Helgen gick alldeles för fort. Jag tänkte att jag skulle dokumentera mer om vad som hänt och vad vi gjort, men det är som jag sade en gång tidigare, det är när jag är som lyckligast som jag inte skriver blogginlägg alls. Då har jag fullt upp med att njuta av vad som händer runtomkring mig. Och helgen har sannerligen varit det. Härlig och lycklig. Nu är det en månad kvar till nästa familjemedlem dyker upp, mamma hittar hit i slutet på mars. Det kommer bli underbart, det vet jag. Nu ska jag bara njuta av dagarna som förflutit, imorgon påbörjas sista veckan på jobbet om ingenting mer händer... trist... men sånt är livet... allting händer av en orsak. Tänker börja titta på nya jobb då också, uppdatera mitt CV... lite sånt. Vi går mot vår och sommar och allting känns så positivt då.

Om två månader börjar körsbärsträden i Kungsan att blomma... tänk att vi då har bott här i ett helt år. Redan. Det har gått så himla fort. 365 nätter har vi snart sovit här. Jag minns att jag räkade tyst för mig själv den första kvällen, "fyra månader går fort, det är bara...  120 dagar ungefär. 120 nätter i en främmande stad. " Men det blev mer. Det blev bra mycket mer än så och nu tänker jag helt annorlunda. Vi besitter nu en erfarenhet som aldrig kommer att blekna. Att vi tog steget hit. Jag kanske inte vill bo här i resten av mitt liv, jag känner mig mer än redo just nu att skaffa... ett eget boende. Helt eget. Min och Johans. En fast plats att utgå ifrån, veta att nu bor vi här och här ska vi nu fortsätta vårt liv med jobb och resor och lugna sommarkvällar och äventyr. Tillsammans. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...