Nu är jag strandad i soffan bredvid min sambo efter ett par timmar hos min fina bloggkompis Josephine och hennes dundersöta dotter Esmeralda! ☺ Vi fikade, drack te och myste med lilldockan och nu är jag så sötsugen så jag d-ö-r. Jag har inte ätit socker på hur länge som helst och nu åkte flera kanelgifflar och wafers in i matintaget och jag kastade mig över spaghetti och burkköttfärssås när jag kom hem, mmmm. Haha. Lilla Esmeralda tyckte om mina fingrar också... smorde in dem med kokosolja innan jag for och det luktar ju så vansinnigt gott, klart man inte kunde låta bli att smaska på dem då ;-) 

Jag smorde själv in Johan igår med den oljan och jag hade kunnat äta upp honom så gott han luktade. Mmmm. En varm, kokosdoftande kropp... Det är första gången jag velat äta upp någon som luktar så gott, hihi. Tur jag inte gjorde det. Vi såg även färdigt alla avsnitt Sons of Anarchy på Netflix igår, fjärde säsongen slutade inte alls lika bra och spännande som trean, min favorit hittills. Jösses alltså. Jag trodde aldrig att det skulle gå att väva ihop alla trådarna så bra som Kurts Utter tillslut gjorde... Vi låg vakna till halv fyra bara för den sakens skull. 

Nu smaskar Johan på kladdkaka så jag måste bara gå och ta en bit jag också. Sötsugen är ENORMT efter dagens fika, men det var det värt. Jag blev så himla bebissjuk också när jag fick gosa med den lilla... när jag såg hennes leende och när hon vägrade släppa min hand eller min blick. Åååh. Ibland får jag sådana där tillfällen när det rasslar till i livmodern och i hjärtat, det gör liksom ont och är plågsamt och alldeles underbart på samma gång; något... obeskrivligt händer med mig. Ja jag vet att det är biologiskt och att män aldrig kommer att förstå det till fullo... men just idag av alla dagar längtar jag alldeles oerhört till den dagen jag och Johan väntar barn.