Måndag morgon, tidig buss till Täby Centrum på fastande mage. En bit prosciutto och ett glas ingefäravatten först, jag fuskade lite. Jag var inte direkt nervös, inte förväntansfull, jag såg inte framemot att få bråka om min rätt att vara där, att sitta där bland alla stockholmare medan någon skulle ropa upp mitt namn och ta mig åt sidan och säga att du har ingen rätt att vara här. Men jag fick lista mig hos dem utan problem, trevlig receptionist och trevlig läkare, oj vad skönt det var. 

När allting var klart for jag hem med bussen som kom efer en hel evighet och ett sekel, åt frukost med Johan framför början och mitten på en dokumentär om Indiespel, pussade lite (ganska mycket) på honom och gav honom två gigantiska kanelbullar innan vi åkte till jobbet, tillsammans. Bullarna var goda och luktade så himla gott när jag gick förbi Pressbyrån att jag helt enkelt var TVUNGEN att köpa hem två stycken bautabullar. Mmmm. Jag vet inte om det var dem eller det gigantiska blodprovet jag gjorde hos läkaren, men jag var så dement på jobbet att jag fick skriva upp precis allt jag gjorde så jag inte skulle glömma bort något viktigt haha. Det var och är så mycket som snurrar i huvudet just nu och det kommer bli en lång väntan till på onsdagsmorgonen när resultaten kommer.

De skulle ringa om det hittade några fel och skicka brev om det såg normalt eller nästan helt normalt ut. Ja det lät ju jättebra. Fyfan. Vad är det här för sträckbänk? Jag blir ju livrädd att de måste amputera mig från huvudet och neråt eller nåt. Haha gud alltså. Läkaren hade sina aningar om vad hon skulle testa för, jag tänker inte gå in på det nu i onödan om det visar sig vara något helt annat eller som sagt, ingenting alls. Vi får se. Nu tänker jag njuta. Äta, duscha, spela. Skyrim och jag är bästa vänner igen. Jag kan förlora mig i den världen i timmar och den här gången har jag en helt ny strategi som jag tänker använda mig av, Niorn, min Nord, ser ut som Thorin Oakenshield och är en anarkist som inte ännu valt sida, han gillar inte att mörda men mördar dem han måste - och det är en del, för han är bad guy innerst inne. Han är även odödlig (om jag vill hehe) men ingen ur omvärlden vet om det. Och kvinnorna tycker han är såååå snygg och vill gifta sig med honom (det är sant). Helt enkelt, en superfigur. Hihi ;-)

Den här trailern är f-a-n-t-a-s-t-i-s-k. Varje gång en drake närmar sig skakar marken och the Dragonborn Comes (nedan) börjar spelas, först lågt, som en viskning, och sen när draken landar... Ryter... Speaks their ancient language in fire or ice... Då ryser jag in i märgen av spänning, rädsla, adrenalin. Den här i mörkret och med jäkligt bra bas och det känns som att man står där, är där, bredvid honom. Dragonborn. The chosen one. The one with a dragon soul. Och man vet... Alla vet... Att det är på grund av honom som drakarna har återvänt för att förgöra Skyrim en gång för alla. Och man vet... Alla vet... Att han är den enda som kan stoppa dem.