Ouff... klockan är kvart över åtta och först nu sätter vi oss ner efter hela dagen på språng. Det blev ett effektivt blandpass idag på gymmet, crosstrainer, ben och rygg tills armarna värkte och fingrarna var stumma och hårda. Jag hade egentligen ingen lust men jag visste att jag borde, och de passen blir ju alltid de allra bästa även om de börjar trögt. Högintensivt, svettigt, spyfärdigt. Sugen på mat? Nej. Kastade i mig mat? Ja. Bra kombo? Nej. 

Jag såg förresten att mina vader är sjukt snygga numera. Välformade och muskulösa, hårda. Jag blev häpen igår när jag stod i duschen och rakade benen och fick liksom styra över muskeln för att komma åt, första gången jag lade märke till mina ben i den vinkeln och ja jag blev lite stolt haha. Blev lite klämma och känna och joo... nog är det allt en liten pyttemuskel som börjat komma fram. Jag promenerade till gymmet i mina trekvartsträningsbyxor och det var fyra bilar som tutade och tre stycken som höll på att köra in i varandra. Kan ju alltid låtsas att det var åt mina ben och häcken för den har också förändrats... Hela jag börjar förändras... Det ger motivation och styrka att fortsätta på samma bana som innan, bara med mer medveten kost och fler träningstillfällen. Jag kör på framåt, uppåt!

Jag vet att jag borde äta mer. Jag vet det och jag önskar att jag kunde men jag vet inte, det är som att jag inte hinner äta. Jag kan inte äta mer. Det är som en spärr. Är jag inte hungrig äter jag inte och jag får verkligen kämpa med det där, med att få i mig tillräckligt. Jag äter helst någonting lätt, en sallad med diverse tillbehör, en soppa, smoothies, frukt. Men det ger inte så värst mycket kolhydrater och det är väl det som gör mig fet...are. Kroppen får för lite näring helt enkelt. Suck. Jag äter frukost, lunch och middag precis som alltid annars men det är bara mängden... Jag är ingen skogshuggare och trots att jag tränar mycket blir jag inte sådär vansinnigt hungrig... förut kunde jag äta som en häst... det kan jag inte nu.  Nåja. Det blir säkert bättre det också.

Nej jag räknar inte kalorier. Nej jag bantar inte. Det är bara den där spärren. Korsar jag den börjar jag må illa som tusan och magen sväller. Kanske är magkatarr eller någonting. Jag vet inte. Ska prova käka lite Omeprazol igen. Annars är jag frisk som en nötkärna. Varför nu nötkärnor är så friska vet jag inte heller - det är mycket jag inte vet idag - men principen i alla fall. Nu har den värsta mättnadskänslan lagt sig och jag ska gå tillbaka och gosa med min man, nu när jag inte längre vill kräkas av mättnad haha. Min underbara finaste. Vad jag är glad att han finns :-)