Åh, hur skönt. Ingenting är fel med mig :-) Alla prover var jättefina, järn, folsyra, magnesium, HbA1c... Jag hade verkligen inte ställt in mig på att bli friskförklarad, så det känns så himla bra. Fast å andra sidan, då får jag vända mig till mig själv i frågan om vad som inte står rätt till. Varför är jag så trött, håglös, orkeslös? Varför är håret en enda risbuske och varför har jag gått upp i vikt, får finnar - jag som aldrig haft en enda får nu nya hela tiden.

Struktur. That's why. Jag måste få struktur på mitt liv så att jag kan slappna av, andas djupa andetag. Jag ska börja träna samma tid, gå och sova samma tid, vakna samma tid. Äta ordentlig frukost, lunch och middag på samma tider varje dag. Hjärnan behöver näring och energi. Gå ut på promenader och inte tänka på något annat än omgivningen eller musiken i lurarna. Sänka kraven jag har på mig själv, orimliga krav som inte ens en robot kan leva upp till. Jag är ingen supermänniska, jag är bara en simpel liten tjej som försöker alldeles för mycket ibland, men vem gör inte det... Hela livet har jag levt efter principen att bara alla andra har det bra så mår jag bra - inte en dörrmatta, gud nej, jag säger ifrån när det behövs - men stor medkänsla och välvilja. 

Det är svårt att vända det, att vända mig inåt till mig själv och börja lyssna mer på min egen kropp. Vad mår jag bra av? Men jag ska dit. Små steg i taget. Jag har nog omedvetet haft så bråttom genom de senaste månaderna att jag glömt och glömmer bort att stanna upp och njuta av här och nu. Jag är lika viktig som alla andra runt omkring. Jag ska börja med att äta ordentliga måltider. Bra, hälsosam mat med mindre kolhydrater, precis som förr, utan gluten. Det känns som en bra start. Och mår magen bra mår resten av kroppen bra. Snart kommer även hjärnan att bli piggare, gladare. Missförstå mig rätt. Jag är lycklig, men trött. Jag har ett underbart liv med min sambo fast visst är det lite jobbigt att bo långt ifrån släkten och ha en tidsbegränsad anställning och många frågetecken och drömmar att reda ut - och jag har aldrig varit duktig på förändringar, aldrig gillat förändringar. Jag vet ju att jag mår bäst av struktur. 

Bena dem, rada upp dem på led. Inse att jag inte kan svaret på alla, inse att jag inte kan förändra allt på en gång. Det måste komma i omgångar. Det ska komma i omgångar. Jag ska lyssna på mig själv. Det är jag värd. Optimism, avlappning och lycka är ju 2014 års ledord. Tillsammans är de oövervinnliga, starka. Nu andas vi djupa andetag och så börjar vi sakta men säkert att finna vägen dit.