Igår kväll började jag skriva igen. Jag har haft en tanke i huvudet länge, men jag visste inte hur jag skulle formulera den, hur jag skulle få ner den på papper. Men igår lossnade det. Nu är den bollen i rullning. Idag har den rullat 38 sidor och över 10.000 ord. Orden bara sprutar ur fingrarna när jag vet hur jag ska skriva. Jag behöver inte fundera längre. Jag har en kvinnlig huvudroll som i nuläget heter Magdalena. Jag vet inte var namnet kom ifrån, det bara passade så bra in i den första meningen att jag lät henne heta så. Alla andra som är med i boken heter samma sak som de gör i verkliga livet, jag ska gå tillbaka och ändra det innan den är klar.

Om jag skriver klart den kommer den bli en bok som jag kommer publicera. Allt för många böcker idag nämner bara vackra kvinnor med fantastiska män, underbara barn, snygg bil och ett jobb de älskar, eller knarkare som förlorat allt. Ingenting där emellan. Och det är där Magdalena kommer in. Jag fick mig en lång funderare på Magdalena idag när jag var ute och promenerade. En ganska lång fundering. Det gick inte så fort, men jag var ute i skogen i två timmar. Hemma från jobbet då jag kände mig totalt urlakad, ur form. Men i skogen fick jag nytt liv. För ett tag. Nu är jag lika ur form och urlakad igen, men det får det vara värt. Magdalena betyder redan så mycket. Hennes liv fängslar mig. Jag vill berätta hennes historia.   

En annan grej. Läs det här inlägget från Blondinbella, om feminism. Tack och bock, hon sade precis det jag alltid har tyckt och menat. Folk blir så jäkla rabiata när jag säger att jag som kvinna inte är feminist. Jag är inte feminist. Jag delar inte deras åsikter. I U-länder, visst, men inte här i Sverige. Läs inlägget. Hon förklarade så himla bra. Nu ska jag återgå till min man och Magdalena. Tugga tuggummi och mysa mig ner i soffan bredvid en nyduschad och härlig sambo. Och återhämta mig.

http://blondinbella.se/2014/02/feminism-uppmuntrar-till-offerroll/