U pp och iväg till gymmet klockan 09:00, Johan börjar inte jobba förrän 11:30 så vi hann med ett snabbpass. Så himla kul att kunna göra det tillsammans för en gångs skull, fick verkligen inspiration och inte minst så BLEV jag inspirerad av honom och hans inspiration! Körde chins med vikter och lite annat så nu värker det sådär härligt i musklerna. Idag är humöret bättre, svävar på eftereffekterna av endorfinkickarna och ska duscha och göra mig klar för att bussa till Täby och inhandla en proper tröja, tunika eller blus till imorgon.

På tal om i morgon vill jag inte alls tala om. Jag är så jäkla nervös haha. Jag känner till företaget men inte de exakta arbetsuppgifterna men det känns ju verkligen som ett drömjobb, som jag velat ha länge. För att inte tala om alltid. Men vi får se vad de tycker, det går inte att veta i förväg. Jag håller tummarna allt vad jag har i alla fall och tänker visa vem jag är och göra det bra :) Upp upp och iväg! 

B åde jag och Johan somnade på soffan igår och låg där gott och väl i ett par timmar innan han vaknade och vi övergick till sängen istället för fortsatt sömn. Steg upp strax efter nio, hoppade direkt in i träningskläderna och begav oss ut på en blåsig halvtimmespromenad, Johan jobbar ju kväll så det hann inte bli mer än så. Men det var härligt och skönt att komma ut och gjorde frukosten extra god. Jag har träningsvärk i benen efter gårdagens inneträning och powerwalk, känns så skönt att det tog så det blir att köra igenom samma program nu idag. Kan verkligen tänka mig att squat challenge är jobbigare än det verkar!

Nu ska jag gå och klä på mig och göra mig redo för dagen. Känns så skönt att redan ha hunnit ut och promenerat och klockan är inte ens elva. Idag ska jag tusan också ta mig in till Täby Centrum för att kolla på nytt material till min garderob. Eller kropp, så att säga. En stor arbetsintervju is coming up och jag vill vara förberedd till tänderna. Framhäva mina bästa sidor. För Gud, jag vill ha det där jobbet.

T olv grader varmt, strålande sol och en promenad utefter sjön. Jättehärligt och mysigt och nu tänker jag övergå till lite hemmaträning för att få kontroll över kroppen igen. Valken har hemsökt mig i natt så jag känner att jag liksom måste, haha. Jag vill inte förfalla. Soffbordet är av massivt sten och rubbas inte ens om en elefant springer rakt in i det så det passar utmärkt till att göra bench dips och armhävningar mot. Det går faktiskt att träna hela kroppen hemma i vardagsrummet, det är ju naturligtvis inte samma som på ett gym men all träning är bra träning så länge man får upp flåset, och det är just vad jag tänker göra idag innan det blir mörkt.

Långa promenader med vikter skulle också behövas. För ett par år sedan fjällvandrade vi varje sommar, alla bar varsin ryggsäck och trots att vi inte var ute länge (sexton timmar tror jag som mest) vandrade vi upp för Kungsleden och Drottningleden och till Jofjället och det var stundtals oerhört brant, snårigt och blött. Lunch middag och kvällsmat över ett tjutande stormkök, eller fiska hem middagen i en fjällsjö och sen påbörjades vandringen hem eller övernattning i ett tält. Svettigt, varmt, frustrerande, härligt, ömmande, myggbett och sviron överallt. Man är härdad som norrlänning helt klart.

Utomhusträning är för mig det optimala och idealiska, tänk bara boot camp och cross fit, högintensiv träning med en ledare som skriker och piskar och sparkar en där bak så man orkar lite, lite till. Det är typ drömmen. Jag har inte dålig disciplin men jag ogillar att vänta på min tur om det är köer till "min" maskin och har jag bestämt mig för något så vill jag göra det så fort som möjligt. Jag vill att träningen ska ge resultat snabbt, att svetten ska drypa och pulsen slå i halsgropen, och sen vingla hem på ömma ben, äta middag i soffan och dö en stund för att kroppen värker. Benpasset imorgon kommer bli så grymt och jag kommer hata mig själv på måndag och tisdag, men det är det som ger resultat. Jag gör allt jag kan för att peppa mig själv. Kom igen kom igen, rör på dig din flodhäst. Hahaha flodhäst. Snart är en valk femton valkar. Nå inte riktigt men nuuuu ska jag köra igång igen!

D et är så spännande så jag dör. Jag ska på jobbintervju/genomgång nästa vecka och man törs ju inte säga någonting för jag har ingen aning om vad cheferna tycker och tänker om det lilla intryck jag hann göra per telefon och via min jobbcoach-släkting - och säger jag ändå någonting så blir det inte av. Det där med att inte säga hej förrän man är över bäcken, ni vet, så jag håller munnen stängd tills det blir en slutgiltig dom. Tankarna spånar kring det hela tiden, skulle egentligen behöva mig en ny kavaj och en presentabel skjorta eller tunika i någon härlig färg under då min gamla kavaj (älsklingkavajen) blev stulen mitt framför ögonen i somras och jag vill göra ett propert intryck. Så det blir nog en snabbis in till Mörby eller Täby innan tvättstugan, bara för att kolla läget liksom...

På tal om nya kläder så tänker jag prova mig på en liten variant av 5:2. Jag är ung och rastlös så varför inte testa? Kan ju inte bli annat än besviken i värsta fall. Ska jag vara helt ärlig stramar mina byxor lite och det är därför jag börjat fundera. Höfterna har växt, inte för att man kan ta det för en viktuppgång men om man ibland får kämpa igen jeansknappen och hittar man en valk som inte funnits där för ett år sedan, då måste man ta tag i det känner jag. Vandra till gymmet lika ofta som innan hemfärden och förkylningen, mer hälsosamt leverne (strikt LCHF... igen) med några få undantag. Vilodagar är underbara dagar men ack så förrädiska.

Ja jag tycker om min kropp, inte sådär överdrivet se-på-mig-mycket men det är ju den enda jag har och den ser inte fy skam ut, det gör den faktiskt inte. Jag har ju en vacker, härlig sambo som bevis på det och ett nytt, galet snyggt underklädes-set med Fifty Shades-stämpeln på, hur ful kan man vara då? Det går ju liksom inte. Okej man ska inte vara ytlig men ja, ni fattar. Jag är nöjd, helt enkelt. Var nöjd. Innan valken. Innan håret växte sig vildvuxet nerför huvudet och nu är ett ofriserat barr som inte sett en sax på... åtta månader. Men stramar jag till kroppen lite och vårdar den från insidan så ser jag inga problem med att leka lite under de kommande veckorna. Jag gör det för mitt eget välmående. Ballonmage är inte mysigt. Inte skavande jeansknappar heller. 

Taggar: #spännande #jobb #kämpa #träning #hälsa #motion #inspiration #motivation #fitness #lchf #52 #diet #livsstil #hälsosam #hälsosamt #förändring #blogg 

F ilten är uppdragen till näsan och jag rycker till varje gång det där ljudet av hjärn-ätande dödingar kommer inom hörhåll, men ändå kan jag inte låta bli att titta över kanten när Johan spelar. Jag drömde två mardrömmar om zombies natten till igår efter första omgången och nu verkar det inte bättre, haha. Får peppa med lite glad musik och annat att tänka på innan vi går och sover. Jag är verkligen livrädd för zombiesar. Garanterat det värsta jag vet. Brrr. 

Vi har just kommit hem efter en ögonundersökning i Täby Centrum angående Johans tidigare operation och allt såg bra ut. Eller såg och såg det ser väl fortfarande lite suddigt ut på långt håll men läkningsprocessen är lång! Ett halvår är att räkna med innan allt är helt som det ska. Jag är så stolt att han gjorde det. Om några år har nog kanske tekniken gått framåt ännu lite mer och det blir min tur, synen ska bara få stabiliseras först. Det är så himla roligt att se och veta att det faktiskt går att göra någonting åt och jag kan knappt bärga mig inför att få göra det själv. Tänk vilka möjligheter som väntar då. Inga glasögon, inga linser... bara vakna upp och se bra. Wow.

Nu blev det himla spännande i the Walking Dead igen så jag blev lite distraherad. Varm äppelglögg och ett intressant samtal med en kär släkting och jobbcoach väntar på en stund, jag kan knappt bärga mig för det heller. Åh, kanske har jag snart allt mitt på det torra och det vänder och jag kan fylla hjärnkontoret med mer kunskap och plånboken med mer innehåll och främst sinnet med vardaglig glädje över att göra en av alla de saker jag drömmer om. Jag vet inte än, men vi får se. Vi håller tummarna. Vi håller verkligen tummarna nu.

... E ller lycklig, vilket jag hoppas att han blir framöver. Min Nicer Dicer Plus står nämligen nu i sin neongröna prakt på köksbänken och jag sitter och mumsar på en fruktsallad, gjord med just den, och tänker nog aldrig lämna köket hädanefter. Sparade mig ungefär en halvtimme i tid att skala, dela, skära, fördela, och det är himla skönt! Ska bli extra roligt att använda den till lök också, skippa alla mascararänder och svid i ögonen och allting är klart på ett nafs med lagom stora, identiska skivor och inte nitton stora, arton bauta och tio pyttesmå blandat med lite salta tårar och mascara, haha. Jag vill ha ordning och reda i mitt kök och det ska vara roligt att laga mat, med bra redskap och verktyg. Den ena kniven här går inte ens att skära tomater med och osthyveln lämnar bara irriterande hackor i ostarna. Kvalitén på hushållssaxen ska vi inte prata om...

Och det verkar lösa sig med det andra också. Har fått piller jag ska ta i ett par dagar då läkarinnan trodde att det kunde röra sig om en infektion med tanke på morgonens smärta. Ingenting onormalt, men om jag ville så kunde jag ringa ett annat MVC med akuttider för UL och lab, men det vet jag inte riktigt om jag vågar. Det går säkert över snart... Tänker i alla fall vänta i ett par dagar och se om pillren gör någon skillnad! Nu ska jag återgå till att titta på min Nicer Dicer igen, jag är uppspelt som ett litet barn! Äntligen är den här! 

E fter lite middaganoja igår över en eventuellt gammal lax (som legat vacuumförpackad i kylen i tre dagar) som jag trodde jag skulle dö av i matförgiftning (kräkas är att dö för mig) så verkar det vara okej. Ta i trä. Soffbordet är av sten och marmor, funkar det tro? Jag hoppas det. Konstiga drömmar har jag drömt om zombies och annat läskigt, vaknade när Johan for och somnade om till tio. Och så satte jag fötterna över sängkanten och reste på mig. Jääääklar. Den mensvärken var den kraftigaste jag någonsin haft, ett konstant tryck neråt så jag fick gå dubbelvikt, att räta på sig var totalt omöjligt. Det kändes inte som mensvärk. Jag vet inte vad men förbaskat ont gjorde det. Och så kom nojandet igen. Inte över laxen, den skiter jag i. Men för annat. För att spiralen hamnat snett och jag, Gud förböje, är gravid med utomkvedes (varför skulle det annars göra så jävla ont liksom). Eller blindtarmen.

Okej nu blev det ett privat inlägg men det skiter jag i. Varför ska jag bry mig om det? Det är ju inte så att jag går in på detaljer, bara smärtan. Spara minnena i skrift, det är vad jag gör. Så jag kan gå tillbaka och läsa om när jag senast var förkyld till exempel eller vad jag gjorde förra året den tjugonde april. Dåligt exempel. Jag är rädd för smärtan, försöker distrahera mig med annat men det går inte så bra. Det gjorde så jävla ont. 1177? Sjukvårdsupplysningen? Det känns... onödigt, på något sätt. Jag borde radera det här inlägget och börja om från början med att jag idag ska lämna in papper till A-kassan och egentligen ta mig en springtur utomhus för att det är så fint väder och promenera in till Täby Centrum och hämta min Nicer Dicer Plus...

Men okej nu har jag sagt det också så då kan inlägget lika gärna få vara kvar. Känner mig lite lugnare nu. Dör jag så är det i alla fall nedskrivet vad det var som dödade mig så ni slipper spekulera. Nä men vi ska nog överleva det här. Förhoppningsvis. Lite peppmusik och lååångsamt sträcka ut ryggen... atjo. Aj aj aj!

G rannen borrar och spikar från lägenheten snett ovanför och har hållit på med det i många timmar nu. IKEA-möbler mån tro? Det brukar vara en jäkla djungel att knåpa ihop dem, jag minns en gång när jag och Johan skulle bygga en byrå... tog sina timmar, men det blev bra till slut. Efter några hamringar på fingrarna och en lucka som blev upp och ner innan vi fixade till den men äh, det är sånt som hör till. 

Jag har precis kommit hem från ICA med en påse med diverse gotta, att det är kul att handla! ICA som ligger alldeles intill är en saluhall och de har alltid olika maträtter under skyddsglas direkt man kommer in och idag hade de bland annat en mozzarella och körsbärstomat-blandning jag tog en närmare titt på och bestämde mig för att det fick vara tillbehöret till dagens stekta middagslax (självgjord naturligtvis). Och den smakade underbart! Mozzarella, körsbärstomater, purjolök, massa pesto och salt och peppar. Mmmm. 

Drömde konstiga drömmar i natt och så fastnade jag allt för många timmar framför datorn och den "nya" boken, den där med Lily ni vet? Tror hon ska få byta namn till Liz. Elizabeth. Hennes pappa bytte namn från John till Royce och efternamnet Rosewood till Goodhue och jag skriver ibland så händerna blir alldeles varma och stela, haha. Det är så skönt på nåt sätt när inspirationen äntligen börjar komma tillbaka, åtminstone angående den boken. Nåja vi får se vad det blir av den. Lite Sabaton och kex och ost i väntan på Johan om ett par timmar och hemmaspa ska nog få mina tankar, och min röv, ur boken och soffan i alla fall för ett tag. Jag är sugen på att läsa också. Spelets härskare eller Greys-böckerna igen. Vi får se. Dagen har för få timmar... säger den arbetslösa.