F ilten är uppdragen till näsan och jag rycker till varje gång det där ljudet av hjärn-ätande dödingar kommer inom hörhåll, men ändå kan jag inte låta bli att titta över kanten när Johan spelar. Jag drömde två mardrömmar om zombies natten till igår efter första omgången och nu verkar det inte bättre, haha. Får peppa med lite glad musik och annat att tänka på innan vi går och sover. Jag är verkligen livrädd för zombiesar. Garanterat det värsta jag vet. Brrr. 

Vi har just kommit hem efter en ögonundersökning i Täby Centrum angående Johans tidigare operation och allt såg bra ut. Eller såg och såg det ser väl fortfarande lite suddigt ut på långt håll men läkningsprocessen är lång! Ett halvår är att räkna med innan allt är helt som det ska. Jag är så stolt att han gjorde det. Om några år har nog kanske tekniken gått framåt ännu lite mer och det blir min tur, synen ska bara få stabiliseras först. Det är så himla roligt att se och veta att det faktiskt går att göra någonting åt och jag kan knappt bärga mig inför att få göra det själv. Tänk vilka möjligheter som väntar då. Inga glasögon, inga linser... bara vakna upp och se bra. Wow.

Nu blev det himla spännande i the Walking Dead igen så jag blev lite distraherad. Varm äppelglögg och ett intressant samtal med en kär släkting och jobbcoach väntar på en stund, jag kan knappt bärga mig för det heller. Åh, kanske har jag snart allt mitt på det torra och det vänder och jag kan fylla hjärnkontoret med mer kunskap och plånboken med mer innehåll och främst sinnet med vardaglig glädje över att göra en av alla de saker jag drömmer om. Jag vet inte än, men vi får se. Vi håller tummarna. Vi håller verkligen tummarna nu.