Idag satt jag hos hårfrisörskan i tre timmar. Tänkte klippa mig, sen frågade hon om färg och jag sade ja tack, det kan vi väl göra, för en gångs skull. Inte visste jag att det skilde tusen kronor mellan "toning" och "färg" och fick en smärre - större - gigantisk - chock när hon sade vad det slutligen kostade framme vid kassan när det redan var för sent. Massa mycket dyrare än sist. Alltså fruktansvärt mycket dyrare. Fan fan fan. Nå.... vad gör en tom plånbok när man är jättesnygg i håret? Förutom hål i magen och fotbollsstora ögon... På riktigt... Det var fan inte kul.

Sen hann jag bli låg också under de tre timmarna, så jag skyndade till ICA, köpte en paj, sprang till bussen, missade bussen, klev på Roslagsbanan och tänkte precis när jag satt mig att mit SL-kort är tomt. Blankt. Noll kronor. Det finns inte ett öre där att använda, för jag skulle ju fylla på den när jag kom fram till Täby Centrum. Tanken på att jag skulle få betala 1 500 kronor för en resa på fyrahundra meter gjorde att jag ville kräkas. Jag oooorkar inte. 

Usch och fy. Jag är fortfarande hes men nog tusan tänker jag träna idag. Lite grann. Sådär lagom. Min ilska är så stor nu så jag skulle kunna kasta en ko genom fönstret.

Eller som fint folk säger: Jag håller mig från skratt.

Irriterad. Frustrerad. Två kor för vardera känsla. That's me. That's my Monday. Och dagen som började så himla bra. Åh. Jäkla skit. Nåja, jag sväljer allt det här nu och ser mig i spegeln igen. Jag är jättesnygg. I alla fall mitt hår. Jag är jättenöjd med det. Bara att det där hålet i min plånbok, eller i det här fallet, på mitt bankkort, gör mig illamående.

Jag ska visa sen hur det blev.  Men det är fasiken inte en frisyr värt två-jävla-tusen-helvetes-kronor. Hädanefter tänker jag klippa mig själv och färga håret själv. Alltid. Om jag inte blir rik förstås. Men för att bli rik måste man köpa en trisslott och jag har inte ens pengar nu att betala en ICA Basic-festis. Typ.