Och mitt i flyttkaos, svett, tårar och dumma påsar som går sönder ringer telefonen. Gävle Högskola säger att grattis, vi har en ledig plats på din drömutbildning, vill du ha den? Ehm... jadu... jag ska bara plocka upp hjärnan och hakan jag tappade någonstans mellan alla flyttlådor, vänta.

Jag skulle vakna mitt i natten och gå upp och ta en lång promenad. Jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi tillslut har blivit sams. Det skulle bli för tomt om ingen fanns där och värmde mig inatt. Men jag skulle aldrig ha tålamod av att någon bli förstådd, ingen känner mig så väl som du... jag skulle fastna i min ensamhet om du lämnade mig nu.

Och så vidare. Jag vet inte. Jag kan inte tänka. Jag vill inte tänka. Det gör för ont. Jag vill inte välja. Vi har gått igenom så mycket tillsammans ... vi har provat distans och det funkade inte, hjärtat grät och varje dag var en enda jobbig pina tills vi sågs igen och klamrade oss fast vid varandra som iglar, levde på kärlek och hotellfrukost och utsikt över Hammarby sjöstad i panoramafönster på elfte våningen. Vi levde på kärlek på en luftmadrass i elva dagar, krampaktigt hållande i varandra. Gå inte, gå inte. Och illusionen slets i bitar när tåget rullade in på stationen och flyger tog mig bort från hans ansikte.

Tills Johan en dag skrev att han har fått nog. Jag kommer hem på fredag, jag har sagt upp min lägenhet och pratat med min lärare. Och sen dess har vi varit tillsammans varje dag, vi bodde ihop redan efter ett par veckors "vanligt" förhållande. Det går inte utan honom. Jag kan inte leva utan honom. Jag vill gå min utbildning, men jag vill inte välja. Inte en chans att jag kan börja redan på måndag.

Jag vet inte varför jag älskar honom så grobianiskt mycket. Han bökar runt i sängen till han hittar en sovställning som passar och sen får jag anpassa mig efter det men gudars inte röra på mig för mycket, han är irriterande smart och konstnärlig och bekväm och är så förbaskat snygg att jag får ont i magen av att bara titta på honom och när han tittar på mig vet jag precis vad han tänker på och vad han vill ha.

Ja han skulle följa med mig till Kalifornien om jag flyttade dit. Ja jag skulle följa med honom till Zimbabwe om han bad mig. Men nu har han fast jobb och vi har två lägenheter att betala och jag börjar i så fall skola på måndag redan. Det går inte. Tre hyror går inte på en månadslön. Hmmm... men säger vi upp lägenheten där hemma kommer jag gråta big time för då försvinner min fasta punkt, då försvinner den... vår vinter... den vinter det hände så otroligt mycket under som vi gick stärkta ifrån... min älskade Johan. Och lilla O... Jag klarar inte det. Jag klarar inte att se den försvinna trots att ingen bor där längre .. nu ligger jag och lipar i vår nya lägenhet och tycker att världen där utanför bara är så stor och läskig och.... jag vet inte vad jag ska tänka eller säga eller göra. Jag skulle fastna i min ensamhet igen...

Blergh... varför är det så tråkigt att städa? Det är visserligen bara småsaker kvar och Bandit rockar lägenheten men det är sååå trist. Plocka där, plocka där. Men snart är det klart och vi flyttar helt och hållet till nästa ställe. Ni anar inte hur skönt det kommer bli när allt är färdigt :) att äntligen kunna lägga sig i en soffa, slå igång teven, spela Xbox och MIN ÄLSKADE MAX PAYNE eftersom vi lär hämta datorn också. Max Payne, Skyrim och Sims!!! Maaah! Jag är helt besatt av Skyrim, av vikingar... jag skulle så gärna spola tillbaks tiden till Ragnar Lothbroks tid och leva efter deras principer... haha. Men fatta glädjen över att återuppta allt spelande!! Gamergirl har talat... det kliar i fingrarna på riktigt!

Men. Städa var det. Sen en tur till Farsta och köpa ett presentkort (en plastbytta gick sönder och vi måste ersätta den enligt den gamla hyresvärden wtf olyckor händer väl???) Och handdukar och lakan som det liksom inte fanns den minsta likhet av i den nya ;) lång dag men snart fåf vi andas ut. mer bilder kommer sen!