Hej, 

som ni kanske märker är Facebook Connection igång igen. Jag skäms för att jag lät mig kuvas av ett gäng babianer som tyckte att jag skulle akta min tunga. Det är min blogg och jag får skriva vad jag vill här, det spelar ingen roll vad det handlar om, jag har yttrandefrihet och TYCKfrihet. Och det jag skriver här är sant, vartenda ord, det har jag sagt förr, jag kan inte ljuga eller överdriva, det här är JAG. Jag kan inte hålla saker inne hur länge som helst heller. Bloggen är mitt sätt att avreagera mig på, att bearbeta dagen som gått. Och om jag har haft en skitdag så skriver jag det. Om jag har blivit illa behandlad skriver jag det, om jag är glad, ledsen, arg... allting finns här, svart på vitt. Det tänker jag inte ändra på för någon.

Det kanske inte alltid är så bra. Man ska inte säga allt man tänker på. Man ska hålla det hemligt. Men om det inte går? Om man går under om man går och bär på allt inom sig? Det hjälper knappast att avreagera sig hemma, ligga på mage i sängen och lipa som en idiot och vara arg. Vad hjälper det? Det hjälper mig att ha skrivit ner allt sånt så jag kan gå tillbaka till en liknande situation och tänka... Hur gjorde jag då? Hur blev det så? Skrivandet är min terapi...

Och allvarligt. OM jag inte trivs på jobbet, OM jag har jobbkompisar som tycker detsamma... är det MIG det är fel på eller moralen, servicen, strukturen? Klart man inte kan trivas på jobbet alltid. Men jag har kämpat med min dåliga magkänsla i fyra månader och det är först nu på senare tid jag har övervunnit den, kommit över det där, men jag har aldrig någonsin kämpat mindre än i Kalix, jag har försökt sälja lika mycket, varit trevlig, får massor av beröm både från kunder och arbetskollegor... så om en enda liten försening ska sinka mig från att få fortsatt arbete så är det väldigt dåligt och min magkänsla hade rätt hela tiden.

Och ett litet sidospår kanske... sitter och tittar igenom mina mobilbilder från 2008 och 2009... hahaha. Så ung, så liten och oerfaren... vem hade trott att hon, fyra-fem år senare, skulle sitta i en lägenhet i Stockholm på ett jobb hon haft i över två år, med diabetes och en underbar sambo, ha skilda föräldrar och en syster som redan är lika gammal som jag var då, 2008 och 2009...? Heeelt sjukt. Till och med sen 2012 har mycket hänt. Den här bilden är tagen på Thassos förra året i september... Blond och solbränd jooo jag tackar ;)