Hej! 

Efter att ha hoppat på en knökfull spårvagn och åkt i riktning mot Grönan med svett och alkohol runt omkring en, gått en kilometer förbi Gröna Lund, Skansen och Aquaria, två restauranger, ett par lägenheter och ner mot en smalare väg, ställde jag mig där på den lilla vägen i kön efter ungefär två tusen personer. Jag skojar inte. Det var typ två tusen personer före mig i kön, och mitt sällskap var redan färdigt inne på området. Säkerhetsvakterna kom efter en halvtimme och sade att de inte kommer släppa in någon fler för att de redan har 17.000 personer inne på området och att vi tyvärr, tyvärr, måste åka hem. Woho Tenacious D! Jääääklar vad Gröna Lund måste ha tjänat på den affären!  

Så jag åkte hem, butter och sur som en tvååring, efter att ha pratat upprepade gånger med Johan och rapporterat läget. Köpte turkisk yoghurt, grädde, hallon och blåbär och mixade ihop det med stevia och åt som middag i min ensamhet. Nu ligger jag i sängen efter ett varmt bad, lyssnar på ösregnet och åskan som plötsligt vällde in över taken. Mörkt och tyst i lägenheten, jag uppkurad i en filt och tänker på Johan och hoppas att det inte regnar riktigt lika mycket där. Jag gillar åska nu när jag bor i lägenhet. Den är kraftfull och blixtarna lyser upp hela rummet, men ändå är det någonting visst med att bara ligga ihopkurad med fönstret på glänt och känna doften av blöta tallbar, regn och känna elektriciteten av ett sprakande åskväder.

Och just det, jag har blivit lite brun, slutat bita på naglarna, köpt tre nya mobilskal och bokat hemresa. Hihi!