Och mitt i flyttkaos, svett, tårar och dumma påsar som går sönder ringer telefonen. Gävle Högskola säger att grattis, vi har en ledig plats på din drömutbildning, vill du ha den? Ehm... jadu... jag ska bara plocka upp hjärnan och hakan jag tappade någonstans mellan alla flyttlådor, vänta.

Jag skulle vakna mitt i natten och gå upp och ta en lång promenad. Jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi tillslut har blivit sams. Det skulle bli för tomt om ingen fanns där och värmde mig inatt. Men jag skulle aldrig ha tålamod av att någon bli förstådd, ingen känner mig så väl som du... jag skulle fastna i min ensamhet om du lämnade mig nu.

Och så vidare. Jag vet inte. Jag kan inte tänka. Jag vill inte tänka. Det gör för ont. Jag vill inte välja. Vi har gått igenom så mycket tillsammans ... vi har provat distans och det funkade inte, hjärtat grät och varje dag var en enda jobbig pina tills vi sågs igen och klamrade oss fast vid varandra som iglar, levde på kärlek och hotellfrukost och utsikt över Hammarby sjöstad i panoramafönster på elfte våningen. Vi levde på kärlek på en luftmadrass i elva dagar, krampaktigt hållande i varandra. Gå inte, gå inte. Och illusionen slets i bitar när tåget rullade in på stationen och flyger tog mig bort från hans ansikte.

Tills Johan en dag skrev att han har fått nog. Jag kommer hem på fredag, jag har sagt upp min lägenhet och pratat med min lärare. Och sen dess har vi varit tillsammans varje dag, vi bodde ihop redan efter ett par veckors "vanligt" förhållande. Det går inte utan honom. Jag kan inte leva utan honom. Jag vill gå min utbildning, men jag vill inte välja. Inte en chans att jag kan börja redan på måndag.

Jag vet inte varför jag älskar honom så grobianiskt mycket. Han bökar runt i sängen till han hittar en sovställning som passar och sen får jag anpassa mig efter det men gudars inte röra på mig för mycket, han är irriterande smart och konstnärlig och bekväm och är så förbaskat snygg att jag får ont i magen av att bara titta på honom och när han tittar på mig vet jag precis vad han tänker på och vad han vill ha.

Ja han skulle följa med mig till Kalifornien om jag flyttade dit. Ja jag skulle följa med honom till Zimbabwe om han bad mig. Men nu har han fast jobb och vi har två lägenheter att betala och jag börjar i så fall skola på måndag redan. Det går inte. Tre hyror går inte på en månadslön. Hmmm... men säger vi upp lägenheten där hemma kommer jag gråta big time för då försvinner min fasta punkt, då försvinner den... vår vinter... den vinter det hände så otroligt mycket under som vi gick stärkta ifrån... min älskade Johan. Och lilla O... Jag klarar inte det. Jag klarar inte att se den försvinna trots att ingen bor där längre .. nu ligger jag och lipar i vår nya lägenhet och tycker att världen där utanför bara är så stor och läskig och.... jag vet inte vad jag ska tänka eller säga eller göra. Jag skulle fastna i min ensamhet igen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...