Hej, 

som ni kanske märker är Facebook Connection igång igen. Jag skäms för att jag lät mig kuvas av ett gäng babianer som tyckte att jag skulle akta min tunga. Det är min blogg och jag får skriva vad jag vill här, det spelar ingen roll vad det handlar om, jag har yttrandefrihet och TYCKfrihet. Och det jag skriver här är sant, vartenda ord, det har jag sagt förr, jag kan inte ljuga eller överdriva, det här är JAG. Jag kan inte hålla saker inne hur länge som helst heller. Bloggen är mitt sätt att avreagera mig på, att bearbeta dagen som gått. Och om jag har haft en skitdag så skriver jag det. Om jag har blivit illa behandlad skriver jag det, om jag är glad, ledsen, arg... allting finns här, svart på vitt. Det tänker jag inte ändra på för någon.

Det kanske inte alltid är så bra. Man ska inte säga allt man tänker på. Man ska hålla det hemligt. Men om det inte går? Om man går under om man går och bär på allt inom sig? Det hjälper knappast att avreagera sig hemma, ligga på mage i sängen och lipa som en idiot och vara arg. Vad hjälper det? Det hjälper mig att ha skrivit ner allt sånt så jag kan gå tillbaka till en liknande situation och tänka... Hur gjorde jag då? Hur blev det så? Skrivandet är min terapi...

Och allvarligt. OM jag inte trivs på jobbet, OM jag har jobbkompisar som tycker detsamma... är det MIG det är fel på eller moralen, servicen, strukturen? Klart man inte kan trivas på jobbet alltid. Men jag har kämpat med min dåliga magkänsla i fyra månader och det är först nu på senare tid jag har övervunnit den, kommit över det där, men jag har aldrig någonsin kämpat mindre än i Kalix, jag har försökt sälja lika mycket, varit trevlig, får massor av beröm både från kunder och arbetskollegor... så om en enda liten försening ska sinka mig från att få fortsatt arbete så är det väldigt dåligt och min magkänsla hade rätt hela tiden.

Och ett litet sidospår kanske... sitter och tittar igenom mina mobilbilder från 2008 och 2009... hahaha. Så ung, så liten och oerfaren... vem hade trott att hon, fyra-fem år senare, skulle sitta i en lägenhet i Stockholm på ett jobb hon haft i över två år, med diabetes och en underbar sambo, ha skilda föräldrar och en syster som redan är lika gammal som jag var då, 2008 och 2009...? Heeelt sjukt. Till och med sen 2012 har mycket hänt. Den här bilden är tagen på Thassos förra året i september... Blond och solbränd jooo jag tackar ;)

 

En undrande Maria

22 augusti 2013 17:38

Hej,

Hittade precis din blogg i en sökning om diabetes och kände att jag måste lämna en kommentar.

Om du nu inte trivs på jobbet, varför tar du inte upp detta med din chef istället för att skriva det i en blogg? Kan tänka mig att det gör mer nytta på det sättet. Eller helt enkelt går och pratar med någon. Skulle vara lite försiktig med att ventilera allt för mycket i en blogg om du någon gång tänkt byta jobb. Jag själv som arbetsgivare skulle inte anställa någon som skriver negativt om en tidigare arbetsplats. För mig är det en principsak. Bara en tanke :)

Jennie Written Things

22 augusti 2013 22:32

Det är tagit upp med cheferna och det är under utredning, tack så mycket, som jag skrev: Skrivander är min ventilation. Jag kan inte vara tyst, stänga inne mina känslor. Jag funkar inte så. Jag är ärlig. Om nåt är skit säger jag det. That's me. Jag är ingen falsk liten bitch för jag hatar såna och spelar hellre med öppna kort, bära eller brista :)

 

Krokii

24 augusti 2013 19:36

Klart du ska skriva det du känner och tycker, precis som för dig så använder jag bloggen som en ventil. Så strunta i vad folk tycker och gör det som är bäst för dig. Och det ska du inte skämmas för!!

Kram♥♥

http://krokii.bloggplatsen.se

Jennie Written Things

25 augusti 2013 08:47

Som vanligt kommer du med så kloka ord. :) En bloggfavorit helt klart. Kram på dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...