Hej!

Haft en lång helg med tidig uppstigning båda dagarna, X-pass från 05:45 är inte så kul, inte när man somnar så fort man kommer hem. Igår sov vi till tio över sex på kvällen och idag kravlade jag mig upp en timme tidigare, haha. Men det har varit en rätt så bra helg ändå, Silicean gör magen lugn men den dämpar ju inte mina ångestattacker som kommer med jämna mellanrum. Jag har en tendens till att bara skriva medan allt känns tungt, skrivandet är en sorts terapi men inte så kul att läsa om kanske. Jag försöker verkligen ta mig i kragen och sluta svamla, jag gör det, men det kommer tillbaka ändå när jag lägger mig på kvällen... Och det känns som att man slussas tillbaka flera rutor som man just tagit sig förbi. Hmmm.

Men nu ska jag bara försöka tänka positivt. På onsdag är jag ledig med Johan!!! Är sugen på museum då :) och på torsdag em kommer pappa med familj för att hälsa på oss! På torsdag är det även två år sen jag började på Silja, klev in genom derad glasdörrar och såg rakt in i ögonen på Johan och blev störtkär haha... :) Läste igenom alla gamla "Nu slutar jag"-mail, stöttande mail från Kalixcheferna när vi fick nedläggningsbeskedet, all statistik där våra team leaders skrev vilket bra jobb vi gjorde, "Ni är bäst grupp två!" ååh vad jag saknar det där.

Vi var en slags familj. En jobbfamilj som höll varandra om ryggen när båten sjönk. Jag älskade att gå till jobbet, att sätta sig i sofgan i fikarummet, masa sig ner bland alla andra och dricka te och kaffe innan vi började. Det var alltid skratt, alltid berättelser om någon kund, ofta någon som bakade till resten av oss, ett jobb vi gjorde bra, utan fel. Oftast utan fel. Jag har gjort fel många gånger. Stora fel, mindre fel. Men jag fick alltid veta det - fan vad bra gjort Jennie, eller hmmm kan vi gå igenom den här bokningen? Stöttande ord om det gick dåligt, oavsett vad det gällde. Det är en sån människa jag vill vara. Blir jag TL någongång, någonstans ska jag vara precis så.

Det är det man tjänar på, det som går hem hos personal och kunder. Vi har duktiga TL nu och många av mina kollegor är jättehärliga. Fast någonstans saknar jag samhörigheten från Kalix där chefer, städare och ccbokare var lika mycket värda oavsett ålder eller syssla. Hör slutar de flesta efter tre fyra månader och mer är det inte med det, de går att ersätta dagen efter.. :( Hmmm. Men jag tänker positivt! Det vi hade var en guldgruva och jag är kick ass tacksam över att jag fick jobba och vara en del av någonting så bra i nästan två år. Det kan bara bli bättre, Stockholmsjobbet! :)