Hej!

Hmmm en grej jag funderat rätt mycket på är att om man ska jobba som lärare, utbildare, doktor eller annan överordnare, borde man inte vara rätt bra på sitt jobb då? Jag jobbar ju inte som polis om jag inte vet hur man använder en batong. Jag opererar inte en människa med hjärncancer om jag är städare på sjukhuset och jag utbildar inte en hel klass med elever i årskurs sju när jag just gick ut högstadiet ;) Haha. Och man jobbar inte som lärare om det redan finns åtta andra i samma klass! Jag är inte avundsjuk, jag är jävligt bitter bara! KAN MAN INTE SITT JOBB UTAN OCH INNAN SKA MAN INTE UTBILDA ANDRA!!!

Åh vad jag saknar kalixkontoret!!! 'Kan inte ni alla fina fina komma hit och ta över!!! Jag saknar skratten och människorna och allt allt allt. The rules of this mansion is sooo fucked up!!

Hej!

Då fick man stifta bekantskap med den värsta panikångestattacken någonsin. Vaknade mitt i natten av att jag inte kunde andas, jag flög upp i en sittande ställning och kippade efter luft, det låg som en hinna över luftrören och jag trodde jag skulle kräkas för att jag inte fick bort den. Aldrig mått sådär dåligt förut. Bara att tänka på det gör mig svimfärdig. Jag fick frossa efter det, försökte blunda och tänka på annat och gud vet vad jag hade gjort om Johan inte varit där och smekt mig över händerna och fått mig att slappna av. Sen säger han på morgonen att han blev livrädd för hur jag blev, till vad jag förvandlades till. Herregud. Jag vaknar varje morgon med ont i magen, det bränner i övre delen av magen men går oftast över efter ett tag, imorse var det samma men eftersom att vi hade sovmorgon låg vi kvar och pratade och myste och det försvann efter en stund. Stress???

Jag är livrädd att få magsår eller magkatarr, fyyy. Nu vet jag hur jag ska tackla anfallen, slappna av och tänka på annat, men jag tar med mig jobbet hem, drömmer om det... och jag kan inte släppa jobbet. De här typerna av ångestattacker har jag aldrig varit med om tidigare, de är så starka, de är inte på samma sätt som de jag är van med. Och det gör mig så jäkla rädd. Vad är det för fel med mig? Vad är det som händer i min kropp? Varför blir det så, vad ska jag göra? Inte kommer vi att hinna hem heller i helgen... för det går inga flyg hit sen varken på lördag eller söndag. Åh jag försöker andas regelbundet och lugnt men det är svårt. Vissa dagar mår jag hur bra som helst, och vissa så dåligt att jag bara vill gömma mig och gråta någonstans. Hur ska jag kunna slappna av i en stad som denna, hur ska jag låta bli att vara samma gamla arbetsnarkoman jag en gång var, hur ska jag låta bli att ta med mig jobbet hem varje varje varje dag? Och hur ska jag LÄRA MIG DET :-(

Tack för att du finns, utan dig vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Du är allt ♥