Hej!

Solen skiner... Det växer för fullt i rabatten, redan :) Vi sitter på balkongen och dricker öl, insvept i varsin filt bara för att stänga ute kvällskylan. Ledig hela helgen och alldeles snart får vi en inneboende för ett par dagar, Johans bror, som just kommit från Norge. Det ska bli så kul att träffa honom igen. Hann även med ett kortare besök av min barndomsvän Josse så sämre kunde man ju haft det.... Härliga fredag!!!

Hej! 

Lång jobbdag igår, åkte hemifrån vid halv elva och kom hem halv tio. Hann med både båtvisning, båtlunch och att göra en hel massa clubkort. Idag började jag nio, som vanligt alldeles för oeffektiv på morgonen så jag drog flätan ur håret, slängde på mig kläder och tog två mackor i farten på väg till tåget. Kände mig mysko i huvudet, förmodligen beroende på att det varit så sanslöst kallt i sovrummet hela natten... Väl på jobbet såg jag stjärnor när jag blinkade, trodde det skulle bli bättre men när jag började ta samtal flöt bokstäverna ihop och jag fick inte upp munnen hahaha!!! Sååå ont! Jag gnisslade tänder hela natten och det resulterade i världens spänningshuvudvärk och spända käkar. Men fy vad ont jag hade. Ville bara gå hem och grina eller nåt haha.

Nu har jag hunnit vara hemma i en timme, ätit kvarg + yoghurt, sockerfyllda "nyttoflingor" jo eller hur med 17 % socker... lagat mat till imorgon, börjat förbereda morgondagens mellanmål, rågmackor med ägg och grönsaker på, skickat ett recept till en kompis och ska börja städa wiho. Imorgon är det fredag hela veckan och uppstigning tidigt men bara arbete till fyra! Förhoppningsvis har huvud- och käkvärken släppt då så jag kan känna mig någorlunda normal höhö... Eventuellt umgänge med samma recept-kompis och sen garanterat umgänge med en jobbkompeees väntar också under helgen. Tror jag ska binda fast mig vid Johan inatt så jag slipper frysa, han är varm som en kamin den mannen... jeeettemysig :) 

Åt lunch på Symphony idag, trerätters mumsmums efter rundvandringen ombord. Skönt avbrott från dagens samtal och mängder med sidouppgifter som dök upp senare på dagen. Nu hem och ta ett varmt bad och så bums i säng för uppstigning nio timmar senare, fortfarande helt galet mätt!

Hej!

Jag har fasnat i ett slags ångest-träsk igen. Ena stunden går det upp och andra så går det ner. I morse satt jag ute på balkongen med min gröttallrik och lyssnade på fågelkvittret, kunde urskilja vad för arter det bodde därikring och även se hur den hårt arbetande blåmesen äntligen fick sin flicka som han försökt uppvakta hela veckan utan att lyckas. Vi har ett stort träd utanför lägenheten och på sidan är det en mindre skog, och i trädet närmast har blåmes-honan suttit och väntat på att han ska bygga klart boet under taket så att hon kan inspektera det. Först då säger hon om hon vill vara med honom eller ej, jag kan inte låta bli att fascineras av sånt. Till och med Johan har lärt sig lite om fågelarter under de två veckor som gått sedan vi flyttade hit, det är faktiskt väldigt intressant tycker jag... Boet verkade godkänt för snart satte de igång med en hel massa kuckilur till tonerna av koltrastar, talgoxar, bofinkar, skator och kungsfåglar som sjöng i gryningsljuset och så en mindre hackspett som trummade någonstans.

Och där satt jag mot husväggen och ansiktet mot solen och lyssnade. Fridfull. Lugn. Precis som när jag vaknade. Ljuslös telefon, inget alarm, fick vakna av mig själv, låg där länge med slutna ögon. Lyssnade. Fågelkvittret hördes ända in i sovrummet. Slog upp ögonen och såg att det var sol ute, att klockan var kvart i nio. Åt frukost i lugn och ro på balkongen. Skrev sms med pappa, sen ringde farmor, och jag ringde mamma. Lugn och fin. Fridfull. Jag satt ute i "skogen" på en sten i en kvart och försökte lokalisera kungsfågeln men han hördes inte mer. Absolut fridfull. Förstår ni vilken fin morgon det var?

Och sen kom illamåendet på väg till jobbet. Gah. Ångesten. Bara mitt i allt. Jag försökte andas, försökte slappna av och inte spänna mig, men det resulterade bara i att jag blev åksjuk och fick yrsel. Jag vet inte riktigt hur jag ska komma över tröskeln, hur jag ska kunna släppa allt och bara vara. Johan kan det. Han gör det, han är alltid så lugn och fin. Inga bekymmer-attityd, och även om han har massa bekymmer så fortsätter han ändå att köra på i sitt lugna tempo. Han stänger av någon gång ibland, tjurar ihop i ett par timmar, och sen är allting bra igen. Men det är sällan. Jag försöker vara som honom. Jag vill vara som honom. Jag skulle behöva en elpistol som ger mig elchocker varje gång jag känner mig stressad så jag bara slutar vara det. Nu är allting så mycket bättre, när jag skriver allt det här i lugn och ro på jobbet där det inte ringer nästan någonting alls. Jag skriver i min takt. Lugnt och fint, och illamåendet försvinner i takt med att andningen djupnar. Alla dagar borde vara så här. Avslappnade... harmoniska. Lugna och fina. Inte stressa Jennie, inte stressa. Aaaandas...

Sen har jag lyssnat på världens bästa filmsoundtrack enligt mig, Spirit - Stallion of the Cimarron. Bästa film ever, jag har sett den sååå många gånger och gråter fortfarande floder. Helt underbar. Den är en del av mig som alltid kommer att betyda så mycket, jag har sett den vid så många olika stadier i mitt liv och det tänker jag fortsätta med... Hör bara! ♥

Hej! 

Johan har åkt iväg till sin kompeees och jag är ensam hemma resten av helgen. När han åkte iväg gick jag ner till biblioteket (som var stängt) och sedan till COOP för att köpa blomjord och lite blommor att så. Det blev persilja och isbergssallad och brudslöja och eh, A-någonting. Jag öste på alla frön i varsin rabatt, eller jag hade två och de fyra förpackningarna frön fick ha varsin del av rabatten. Antingen blir det en riktig blomexplosion eller så blir det inte alls för jag har ingen aning om jag gjorde rätt haha. Det lär vi ju se om inte annat ;)

Nu sitter jag och skriver en text om när jag blev utbränd och gick in i väggen. Jag trodde inte att man kunde göra det som nittonåring, men tydligen går det också och det fick jag allt märka... Jag lider fortfarande av ångestattacker och stress men försöker verkligen SLUTA STRESSA. Stress är kanske inte dödligt, men det är ändå en farlig sjukdom - jag säger sjukdom, för det är precis vad det är - som gör massa hemskt med människors kroppar och sinnen. Usch och fy. Jag ska publicera den här när allt är klart om det inte raddar iväg och blir en bok av det hela... Hm vi får se. Idag mår jag i alla fall mycket bättre, var lite ledsen igår och iförrgår men nu har det ganska så när gått över :) Jobb imorgon och sex dagar framöver, allting börjar falla på plats och det går bättre och bättre för varje dag. Allting går, förutom det som simmar.

Ett hjärta i svart och vitt. Fånigt att man kan bli då glad över det lilla, att grina över en sån liten sak. Jag glömmer det aldrig. Det finaste någon kunnat ge, ett hjärta i svart och vitt. Och nu är det borta... Jag tappade det, det gick sönder, mitt i allt var det bara trasigt, borta. Fyyy vad ont det gör. Jag vet inte varför. Jag vet inte varför helt plötsligt. Det har gått två månader nu. Jag kan bara tänka "om". Om om om. Om inte. Om bara. Tänk om. Tänk inte alls.

Ett hjärta i svart och vitt.

Någon gång.

Någon gång är det om.

Hej!

I kortklänning och t-shirt begav vi oss in till stan för inplanerat besök på Vapiano efter en lång och härlig morgon hemma. Strålande sol och cirkus 25 grader, huuur underbart som helst! Kungsträdgården var smockfull med folk, värmen tryckande och körsbärsträden helt fantastiska. Vi promenerade genom Gamla Stan, åt glass (mjukglass och mango-melon/passionsfrukt som var laktosfri för min del) och myste i solen, och nu ligger vi halvdöda och utslagna i sängen med ett Pringles-rör mellan oss. Fler såna här dagar tack!!! Nu väntas vila och slöande resten av kvällen och imorgon blir det jobb till klockan fyra.

Hej! 

jobb idag mellan 07:45 - 16:00, men jag fick värre konstigt i magen i morse så jag stannade hemma och väntade ut magkatarr-attacken av sura uppstötningar och diverse annat heeehe. IBS är superkul! Städade och lagade lunch under tiden, ringde upp Tele 24 och tackade nej inför att jobba hos dem i sommar, gick till Apoteket och köpte Samarin + Omeprazol och tog tåget själv in till jobbet och kom fram just efter tolv. Pratade med "min" utbildningsgrupp en stund, letade sen rätt på Johan och en plats att sitta på och började svara. Det gick bra, lätt illamående men jag försökte fokusera på andningen och inom en timme var det så gott som "bra" igen, det där med rutiner är nog rätt bra ändå....

Sedan åkte vi hem jag och Johan, lagade mat och låg och myste en stund innan han skulle iväg med sina gamla klasskompisar. Tog då själv tåget in till Farsta och gick runt på gallerian i en timme, kom hem med fyra nya tröjor/toppar varav en kavaj som H&M hade satt på rea just idag av alla dagar! 99 kronor för en rejäl kavaj, ja tack ;)

Nu ligger jag på mage i sängen och har just betalat månadens räkningar, lyssnar på en ny favoritlåt och tänkte prova de nya kläderna och sen duscha. Imorgon är vi båda lediga, ska bli riktigt skönt. Känns nästan som fredag. En riktig fredag alltså, och inte en arbetslös-va-är-det-fredag-igen-jag-trodde-det-var-tisdag-eller-nåt-fredag. Jag ska pussa ordentligt på min fina när han kommer hem bara för att jag känner mig så jäkla glad just nu. Jobbet må vara lite sisådär, men jag har ju Johan och Gubbängen är riktigt fint område att bo och röra sig i. Så jag ska bita ihop och köra på... det får bära eller brista, jag tänker i alla fall kämpa lite till för att ändra uppfattning om jobbet och få tillbaka den där jäklar-anamma-känslan, den om att nu kör vi så det ryker jag älskar ju det här... älskade i alla fall... en gång för länge sedan.

Har inte hört den här tidigare förrän nu för ett par dagar sen på Bandit. Helt underbar, den gör mig glad på nåt sätt. Nya favoriten helt klart!