Ett hjärta i svart och vitt. Fånigt att man kan bli då glad över det lilla, att grina över en sån liten sak. Jag glömmer det aldrig. Det finaste någon kunnat ge, ett hjärta i svart och vitt. Och nu är det borta... Jag tappade det, det gick sönder, mitt i allt var det bara trasigt, borta. Fyyy vad ont det gör. Jag vet inte varför. Jag vet inte varför helt plötsligt. Det har gått två månader nu. Jag kan bara tänka "om". Om om om. Om inte. Om bara. Tänk om. Tänk inte alls.

Ett hjärta i svart och vitt.

Någon gång.

Någon gång är det om.