Först och främst vill jag säga tack till alla som läser min blogg. Det är jätteroligt med era kommentarer, leenden och diskussioner kring det jag skriver - skrivelser jag oftast inte tänker igenom förrän efter att jag postat inläggen. Jag skriver om det som kommer ifrån hjärtat, det jag går och tänker på, och skrivandet för mig är ett sätt att slappna av, att ventilera, att lufta tankarna. Därför är det så himla kul när någon säger hur mycket de kunde relatera till något av mina inlägg, hur de antingen satt och skrattade åt mina beskrivningar eller sjönk in i irrationsträsket tillsammans med mig.

Mitt liv är inte en dans på rosor, men bara genom att flytta till Stockholm har stärkt mig. Jag har köpt mina första pumps jag trampar omkring med oberoende av hur de låter, som jag alltid störde mig på tidigare, jag har kommit till insikt om många saker och insett att flytten var bra för mig, för oss, och börjat skissa på en plan för de kommande månaderna. Jag har fortfarande grym ångest, sur IBS-mage och diabetes men när jag tacklat de oroliga tankarna, tagit mig förbi surmagen och sabiliserat sockret känns allt så jäkla SKÖNT! Tänk att jag skulle stå här och säga så fyra veckor efter flytten. Fyra veckor! Det längsta jag någonsin varit "hemifrån", och mer än så lär det bli.

Ännu en gång TACK för att ni läser min blogg, det värmer och ger mig energi och optimism att fortsätta på den väg jag påbörjat nu med jobbet och allt. Tack!!! Nu ska jag invänta mys med min sambo och bjuda honom på jordgubbar och grädde, lördagsgotta när det är som allra bäst. Mumma :)