Ljuden av hemma. Lampan som tänds i hallen varje gång man går på toa. En bil som kör förbi. En rostig epa. En man som pratar där utanför och någon fjortis som besvarar honom. Lukten av hemma. Doftljusen. Soffan som knappt är använd. Som luktar ny. Blommorna. Atmosfären. Det var en lycklig plats, en lycklig tid. En ljus tid.

Det är hemma men ändå inte. Någonting saknas. Johan saknas. Det är alldeles för tyst. Ett hjärta för lite. Ett hjärta som försvann för att Kalix är vad det är. Två hjärtan som försvann. Vi två. Jag vet det nu. Varför Men den här lägenheten... det var mitt hem. Vårt hem. Det var vårt hem. Det kommer alltid att kännas som det, hjärtslagen hörs i tystnaden, genom ett sovande Kalix. Våra leenden, skratt, bråk, svett och kramar finns fortfarande kvar i väggarna, i tapeterna. Ljuden, doften, av ett hem.

Sitter på Arlanda med en korsordstidning, senaste numret av SOLO och ett par billiga hörlurar och väntar på flyget hemåt om cirkus fyrtio minuter. En kommande urinvägsinfektion lurar runt hörnet men jag hinner nog hem innan det värsta bryter ut... hem till "min" vårdcentral om det skulle behövas antibiotika. Jäklar jag trodde jag kommit över det där, att jag gjort bort mina upprepade fall av urinvägs förra hösten.... fick det i LONDON av alla möjliga ställen, två dagar innan vi skulle hem och under en heldag på museum... inte kul!!!

Och sen kom det tillbaka vadå, tre gånger??? Gaah försvinn... Men... har man diabetes så har man, alla de säsongsrelaterade sjukdomarna kommer som ett brev på posten tack vare det nedsatta immunförsvaret. Jobbigt... typ som halsflussen x3 och körtelfebern för två år sen??? Mah.

Jag som ville hem och njuta. Nåja får ringa sjukan på måndag om det inte blir bättre före då. Hellre skynda sig och ringa än att få ytterligare njurproblem. Bläääää. Positivt nu!! Idag får jag ju träffa alla fina vänner och släktingar och vara med dem en hel vecka iiih! Och sen kommer Johan på onsdag, jag är glad :)