Varför är det så hemskt att vara ärlig? Varför är det inte bra att uttrycka sina åsikter, och varför i hela friden måste man hålla käft om man tycker annorlunda? Varför är man "avundsjuk" om man inte håller med? Blondinbella har ansträngt sig för att göra en podcast där hon säger hur patetiskt det är att vara sambo och att man inte ska dejta en man med skulder, att man borde ha en öppen dialog och säga det på första dejten - om man har skulder eller ej. Vem säger nåt sånt? Hur pantad är man på en skala?

Så jag skrev i kommentarerna på hennes facebooksida, att de orden fick mig att tappa respekten för henne och jag skrev också sakligt att åsikter har vi alla och att jag blev upprörd och irriterad över hennes ord, som jag undrade vem som säger. Att jag blev kär i min sambo direkt vid första ögonkastet och det hade jag blivit även om han varit lönnmördare.

Att om hon hade nekat kärleken om han stod mitt framför henne och berättade att han hade en obetald räkning. Och... att döma av andras reaktioner var jag såklart avundsjuk på henne och hennes liv, och sen skrev Blondinbella "stötande, kränkande kommentarer tas bort" haha!!! och så var min kommentar borta. Så... bara för att jag inte höll med är jag sååå avundsjuk på hennes framgångar. HALLÅÅÅÅ. Om jag inte tycker som Edgar där borta i hörnet gör, att COOP borde lägga ner, så har jag all rätt att säga det. Hon som är ägare av sex företag borde väl veta att man inte alltid tycker likadant? Eller vad är det för fel på människan? Mycket vill ha mer helt klart, pengakåt... nä, den individen har förlorat min respekt, jag måste få säga det för jag har tyckfrihet, med sina IBLAND korkade åsikter. Och den åsikten, om att inte dejta nån med skulder, var droppen...

Jag får säga precis vad jag tycker. Jag får säga att min gamla chef är en nöt om jag tycker det (även om jag kanske inte bör göra det). Jag får säga att jag skiter blanka fan i feminism och att jag föraktar ordet hen och fortfarande säger dagis och kommer säga det så länge jag lever, för min tvååriga son ska definitivt inte gå till skolan vid den åldern. Han ska gå på dagis, för att leka med jämnåriga medan jag och Johan jobbar.

Inte för att förbereda sig inför skolan. Han är för sjutton bara två år och är ett LITET BARN. Exempelvis.  Meeeeen. Det är mina åsikter. Jag får ha åsikter hur konstiga de än är. Jag blev bara så full i skratt. Arg-full i skratt. Att man inte ens ska få uttrycka sina åsikter idag utan att vara så "avundsjuk" och missunsam. JAG ÄR INTE MISSUNSAM. Jag anser att åsikter är viktiga. Och om folk tycker att jag är störd i huvvet, ser ut som ett traktordäck i ansiktet eller skrattar som en karl,  so what? Jag kan ju inte förbättra mig om jag aldrig får veta vad som är fel. Åsikter är what's keeps you going!