Det går verkligen att överdriva så mycket i en blogg. Säga att man blev personligt utfrågad av cheferna om man ville bli befordrad... när befodran inte ens genererade någon högre position, dessutom med lägre lön. Eller att säga att man blev tillfrågad att flytta med företaget och börja på en annan avdelning. Haha. Jag blev antingen det ena eller det andra, men jag saknar den där kromosomen som gör att jag kan överdriva om huruvida det gick till. Jag fick förflyttning, that's it.

Min poäng är i alla fall att jag tycker att det är lustigt, intressant, härligt, stört och skrattretande att läsa andra människors skriverier när man vet att det inte stämmer med hur de är personligen. Det blir som en film eller nåt. Masker. Charader. Vissa gör så, andra inte. Jag kan inte spela över. Den jag är reflekteras i min blogg och tvärtom. Det jag säger här är sanning.

Mitt självförtroende är inte rekordhögt, men jag vet vem jag är och behöver inte låtsas. Jag duger. Jag vet att jag duger och vad andra tycker spelar ingen roll. Klart jag blir ledsen när andra hävdar motsatsen. Men åsikter ska man ha. That's what keeps you going. Självkänsla är också viktigt. Självkänsla är att gilla sig själv, att våga göra bort sig, utstrålning, charm, att veta att ens bröst kanske inte ser ut som playboy-bunnybröst men att äh, de är de enda jag har och de duger.

Att näsan är tjock och fräknig och att näsbenet växt ihop med ansiktet så när jag dör kommer näsan sitta kvar när jag blir ett skelett på grund av en olycka mitt i vintern involverande en ettåring, en röd pulka och två barn i den. De körde över mig fullständigt och mitt näsben gick av och växte ihop med ansiktet. Det är sant , ni kan få känna på det ;)

Självkänsla. Att våga falla. Att ge sitt hjärta till någon. Att våga. Ta chanser. Göra löjliga saker och veta att det inte spelar någon roll om hundra år. Och vågar man inte kan man låtsas. Hjärnan tror till slut på det den gör. Win win. Fast vem vågar det alla gånger? Självkänsla handlar inte om att fiska efter uppmärksamhet, att skryta, att överdriva. Det är motsatsen till självförtroende. Och man är inte svag bara för att man lutar sig mot någon ibland. Det gör en bara till människa.