Sitter på Arlanda med en korsordstidning, senaste numret av SOLO och ett par billiga hörlurar och väntar på flyget hemåt om cirkus fyrtio minuter. En kommande urinvägsinfektion lurar runt hörnet men jag hinner nog hem innan det värsta bryter ut... hem till "min" vårdcentral om det skulle behövas antibiotika. Jäklar jag trodde jag kommit över det där, att jag gjort bort mina upprepade fall av urinvägs förra hösten.... fick det i LONDON av alla möjliga ställen, två dagar innan vi skulle hem och under en heldag på museum... inte kul!!!

Och sen kom det tillbaka vadå, tre gånger??? Gaah försvinn... Men... har man diabetes så har man, alla de säsongsrelaterade sjukdomarna kommer som ett brev på posten tack vare det nedsatta immunförsvaret. Jobbigt... typ som halsflussen x3 och körtelfebern för två år sen??? Mah.

Jag som ville hem och njuta. Nåja får ringa sjukan på måndag om det inte blir bättre före då. Hellre skynda sig och ringa än att få ytterligare njurproblem. Bläääää. Positivt nu!! Idag får jag ju träffa alla fina vänner och släktingar och vara med dem en hel vecka iiih! Och sen kommer Johan på onsdag, jag är glad :)

 

Lotta

8 september 2013 23:04

Var rädd om dig, ta vara på tiden och bli inte rädd för din sjukdom! Ta dagen som om den vore din sista! Bli inte rädd för det jag säger, din diabetes kan vara bättre än den min fader hade, han blev 53, sista andetaget blev den 15 Juni 2013 kl17:45 på Kalix sjukhus! Den värsta dagen i mitt liv, men han slapp lida av sin sjukdom, av hans diabetes! Han sa alltid till mig när jag var liten, att han aldrig kommer uppleva sin 55 års dag! Idag är jag 21, snart 22! En 22årig tjej som kommer måsta besöka min faders grav, såna saker ska en dotter få göra när hon är minst 40, inte 22!
Ta vara på tiden med din sambo, ta vara på tiden den dagen du får smått! Man vet aldrig när sista dagen är, även om det bara är diabetes som många tycker, jag har den inte, jag har bara fått växa upp med den på ett annat sätt, ett sätt som är så nära, så nära som min pappa!

Jennie Written Things

9 september 2013 10:42

Jag är ledsen över din pappa. Diabetes är hemsk och den föder nya sjukdomar allt eftersom. Men lär man sig leva med den så går det - allt går, och att ta vara på det man har är min livsfilosofi. För du har rätt, man vet aldrig när det tar slut eller försvinner. Kram :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...