Hohoooo att det är gott med choklad! Känslan när man bryter av en bit och det faller chokladsmulor på bordet som man först tuggar i sig för att få en smakbit på himmelriket... sen den stora biten. En bit av en rand, ni vet. Typ Marabou. Smälter i munnen. Sockret som kondenseras i munnen och ger den där rusningen - ännu en bit, Jennie, ät mig. Jag njöt.

Idag har magen varit stor. Sötsuget helt galet. Jag har dövat suget med mer socker, gårdagens ris, ostbågar, cider, heeelt galet, jag hade kunnat föräta mig på det. Ingenting hjälpte. Det är också därför som jag aldrig äter sötsaker. Jag börjar småäta, sötsuget triggar mig. Visste ni att det är 83 sockerbitar i en stor cola? 15 i en Festis? 15 i ett flingpaket som sägs vara så hälsosamt - Allbran? 30 i Kalaspuffar? 6 i en Risifrutti?

Hade jag inte haft diabetes hade jag inte brytt mig. Inte vetat om nåt. Men nu vet jag. Jag vet vad socker gör med en diabetiker. Vi TÅL inte socker. Våra kroppar kan inte bryta ner det. Men ibland måste vi. När PMSen är på ingång och utan en chans att stoppas. Vi måste få leva också. Dricka en cider med 55 gram socker per halvliter... Men jag förmår mig inte att göra det varje dag. Pasta, ris, potatis... nej. Jag vet hur kroppen reagerar på socker.

Jag vet hur den reagerar utan. Och jag är hellre den utan socker, än den som mår dåligt av för höga värden och svajigt humör. Jag blir inte hög eller låg eller sur eller grinig eller matt eller trött när jag sköter mitt ätande. Ett sockerberoende är svårt att bryta sig ur, och man vet ofta inte själv att man sitter där. Men har man diabetes går det inte att ljuga. Siffrorna ljuger inte.

Socker är förödande. Men varför blir folk helt lamslagna när LCHF-anhängare pratar om att skita i att ge välling till barnen och istället för kakor skicka med skink-rullader med hemmagjord fyllning, eller avokado? Jag fattar inte. Det om något är sinnessjukt. Jag kan prata hur länge som helst om det här. Kanske är jag miljöskadad efter mina två år med diabetes. Eller så har jag lärt mig den hårda vägen. Jag är ingen hälsoguru. Jag bara vet hur saker och ting funkar, och lever mitt liv efter mina villkor - att försöka eftersträva ett så bra leverne som möjligt... borde inte alla göra det? Oavsett vad som funkar för dem? Jag vet inte. Det jag vet är hur fruktansvärt hemskt, underbart, äckligt, härligt, beroendeframkallande allas vår miss Sugar är.