Det blev en innesittardag idag. Pyamas i soffan framför GTA V till bortåt fem, gårdagens smink och hår och ingen ork till nåt avancerat. ICA och tillbaka var ungefär allt jag hade lust med. Tror inte ens jag såg åt gymmets håll påväg dit. Ännu värre blev det när en choklad inne i affären sade, "hello, nice to sweet you. Bring me home, will you?" Jaja... den följde med hem. Korvstroganoff och huvudvärk till middag. Och en ruta Nice To Sweet You. Blä.

Ja... varför jag får ont i huvudet i den här lägenheten har jag ingen aning om. Helt frisk hemma. Sen nu, huvudvärken sade bara smack... och fastnade. Igen. Typ varje dag. Jag nämnde korsdraget i huvudet tidigare. Undrar om det är nåt sånt, för det blir ett galet sug i dörren/fönstren när man ska öppna dem... som förstått är jag i Täby igen. Hurra. Dag ut och dag in. Jag som mådde så bra hemma. Jag längtar efter en mening med mitt liv. Att ha en mening, någonting att se framemot. Det har jag inte. Johan jobbar skift... Johan två jobbar skift... jag är ensam i en lägenhet mestadelen av min vakna tid och jag vettefan vad jag vill göra. Träna. Gå till Täby galleria, förbi massa motorvägar. Skrivandet har dött. Ingen inspiration. Ingen inspiration någonstans. Var tog leendet vägen?

Jag är så dålig på att höra av mig. Jag hatar sånt, att vara en sån alltså. Jag saknar mina jobbvänner. Fina människorna... jag saknar att vara behövd på mitt arbete. Jag saknar... en mening med allt. Bara nåt. Litet. Stort. Jag bara... är. Här. Med ont i huvudet.