Hej!

Fredag idag! Jag ändrade lite på bloggens färger tidigare idag, vet inte om det syns så mycket men ja, vill ha det både personligt och varmt, liksom välkomnande på något sätt. Svart är inte vidare personligt eller välkomnande, inte för att jag vet om rosa heller är det men jag gillar det, så det får nog vara så här ett tag ;-) Nu sitter jag i Christers soffa i Piteå och slötittar på det näst sista avsnittet av the Bachelor och när han visade ringen han skulle ge till sin blivande hustru blev mina och mammas ögon såhär:    ungefär haha. Uj uj, den var gud nåde fin! Om jag säger såhär: Diamanter. I överflöd. Girls will always be girls, men jag höll på att trilla ur stolen när jag såg den. Maaah. 

Ja, annars då? Vi ska fara och kolla på en lägenhet i början på nästa vecka eventuellt. Men ju mer jag börjar fundera, ju mer skulle jag vela flytta ifrån Kalix. Jag vet inte hur, inte heller när eller om eller varför men jag har insett att så fort vi får sparken är vi arbetslösa (ja, det behövde jag i och för sig inte tänka länge på för att fatta) men det gjorde att jag blev klar i hjärnan. Vi kan inte bo här utan ett jobb, den saken är klar. Det kan vi faktiskt inte. Och jag vet inte om jag skulle vela det heller, stanna kvar alltså... jag har min familj, mina vänner, mina underbara släktingar, men ju äldre man blir ju tydligare är det att man måste stå på egna ben. Kalix finns kvar... och förhoppningsvis gör mina vänner det också.

Så vi letar och letar. Jag vill vara med Johan, det är det enda jag vet till hundratio procent. Och jag vill inte vara en bromskloss för honom, jag vill inte vara en tråkig flickvän som sätter ner fläsket framför fötterna på honom och låtsas vara trångsynt och inte inser vad som finns där utanför. För det finns så mycket att hämta, världen ligger ju framför våra fötter så varför ska jag sitta fast här och höra Johan längtansfullt sucka åt bilderna han har på Australiens natur? Varför ska jag sitta här hemma i Kalix när jag är nitton år och kan göra i det mesta vad jag vill? Världen finns där ute, äventyren finns där ute - och det är varje mans eget ansvar att grabba tag i dem och följa med i den livslånga karusellen. Och när man är less kan man bara hoppa av och följa med strömmen "hemåt" igen. Ens hem finns alltid kvar, det är möjligheterna som inte gör det.

Njut av varandra och av helgen så ska jag göra detsamma här i Piteå. Är ledig fredag, lördag och söndag och när Johan ändå jobbar så passar jag på att umgås lite med min mamma, syster och Christer på bortaplan, det kan man behöva ibland... och så kör vi med nya krafter på jobbet på måndag igen, då det bara är en vecka kvar till ett förhoppningsvis u-n-d-e-r-b-a-r-t Grekland!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...