S nön faller i mängder. Hemma i Täby skiner solen och är fortfarande barmark. Det var barmark när jag kom hit upp i torsdags - eller rättare sagt fredag morgon, halv två var jag innanför dörren. Sedan började det snöa, och det snöade rejält. Jag satte mamma och bonuspappa i arbete med snöskottning och drog själv på mig raggsockarna och satte mig i soffan med en tekopp. Jag hade ju ändå semester... typ.... Bihålorna känns bättre med Rinexin, hostan hänger sig kvar men nu borde den närma sig sluttampen känns det som ... och dääär kom världens hostattack deluxe, haha.

Jag gick ner på stan i fredags efter att jag vaknat och steg in på Annelis kontor för att säga hej, och vi shoppade lite julklappar och åt en lunch från Wayne's Coffee. Obligatorisk, lågkolhydrat-tacos till middag för min Piteå-familj och sedan Wii-bowling och golf till sent på kvällen. Lördag och ännu en shoppingtur på stan, denna gång med mamma, jag hittade lite smått och gott och lade vissa av dem under granen efter en timmes paketinslagning. Rostas-middag, te och vin och mer Wii-bowling och golf och sedan kortspel med resten av familjen som nu har utökats med en pojkvän till min syster. Och med en övertrött Jennie blir allting roligt och oj vad vi har tränat magmusklerna under dessa dagar och speltillfällen... 

Johan skickade detta klipp till mig med motiveringen "Detta är du när jag kommer hem ifrån jobbet" och jag skrattar hysteriskt så fort jag tänker på det. Med de svajande öronen (mina flätor jag brukar sova i ibland) är det här så spot-on det bara går. Hade jag haft en svans hade jag turboviftat med den när jag hör honom i trappuppgången... oavsett om han varit på jobbet i tio timmar eller nere i tvättstugan i tio minuter. Älskade gris.

Och justja, på tal om grisar. Mina små grisar ringde för att säga hej igår. Först den stora och sedan den lilla. Åh så glad jag blev. "Jennie, hur mår du, Jennie, vad gör du, Jennie, är du frisk snart". Älskade, älskade barn. Må ni alltid ha varandra.