Hur gammal är man egentligen när man lär sig handling och konsekvens? När man lär sig att det blir ingen efterätt om man bara petar i maten, att det inte blir någon lång lekstund för att tandborstningen drog ut på tiden när man vägrade borsta tänderna, till exempel? Hur gammal - ett? Fyra? Nitton? Sextiofem?

I måndags när jag gick från bussen till jobbet iklädd en TunnelRun-reflexväst mötte jag en man runt fyrtio som jag inte såg förrän han var två meter framför mig. Svart jacka, svarta byxor, svart mössa och svarta skor och väskan i samma kulör. I beckmörkret runt sju på morgonen. Helt galet.

Uppenbarligen hatade han sina barn och ville separera ifrån hustrun och bara längtade tills en bil körde över honom så han slapp fira jul med dem. Det är fan synd på riktigt om BILFÖRAREN som kör på honom och får ALL skuld för att den svartklädda gubben i princip var osynlig. Och så blir det mindre julklappar till bilförares familj istället för att han måste betala allt han äger till staten och till den döde mannens familj som den döde mannen ändå hatade och dog ifrån.

I tisdags, igår, var det ännu fler självmordsbenägna som var omöjliga att urskilja mellan gatulysena på morgonen. Alltså jag snackar om omöjligt för jag såg dem inte förrän vi delade samma lampa. Sex stycken mötte jag, lika svartklädda som måndagens man. Och idag? Imorse? En man med BARNVAGN. Inte en enda reflex varken på sig själv eller vagnen!!! Stackars kvinna som gick och kräktes i nio månader, knöste ut en unge och hade illaluktande mens i åtta veckor efteråt - hennes man bryr sig inte det minsta om det utan vill både ta livet av sig själv och sin son som tack.

Lämna hustrun familjelös på jul. Gör det, bara gör det. Själviska idiot.

Handling och konsekvens. När lär man sig det egentligen? Jag känner ett barn som inte har lärt sig det än och det barnet går i lågstadiet. Jag har blivit kallad sträng, dum, elak, idiot, fuck you dig - ja, det är det nya sättet att säga tydligen - för att jag gör allvar av mina hot. Jag bräker inte bara. Äter man ingen middag får man ingen glass. Punkt, end of story, that's it. Det vet alla. Det borde alla veta. Och ändå blir det ett fruktansvärt liv precis varenda gång....

Men om inte ens medelålders män kan ta ansvar för sina egna liv så kan man inte förvänta sig att barn gör det heller. Barn gör inte som föräldrar säger - använd reflex hjärtat - barn gör som vuxna gör - pappa går ut utan reflex, då kan jag också göra det. 

Eller så är det bara så kulturen är här i stan. Herregud, jag fick sparka till affären och handla mjölk tre kilometer bort när jag var sju för att mamma glömt köpa det när hon kom hem från jobbet. Reflexer och hela julgransbelysningen på armar och ben, och nog gjorde jag vad jag skulle utan att gnälla, för jag visste att utan mjölk blir det ingen korvstroganoff som jag var så evinnerligt sugen på.

Jag satt inte och gnällde och sparkade i väggar och dörrar och slogs med min syster som att det var hennes fel eller slängde med stolen och håret och skrek alla världens svordomar i en och samma mening bara för att jag blev utan korv.

Det gjorde jag faktiskt inte.

För jag förstod kopplingen mellan handling och konsekvens. 

Men å andra sidan.... Det är ju skönt att skylla ifrån sig, att slippa ta ansvar för sitt eget liv och skylla misstagen som händer en på alla andra runtomkring. Leva i någon sorts storstadsbubbla där varken handling eller konsekvens existerar eller spelar någon roll.