Hej!

Hypokondrisk som man har blivit på senare tid ringde jag läkaren igen idag på grund av den mjuka, centimeterstola "bula" jag haft i kinden sedan körtelfebern i december (jag hade två stycken andra då också, men de försvann direkt efter jag blev frisk). Den här har varken växt eller gjort ont eller ömmat men inte blir man mindre orolig för det, men läkaren sade att det är ingen fara - men om jag får hög feber igen, så som jag hade under körtelfebern, eller om den börjar göra ont så ska jag återkomma. Känns skönt att åtminstone veta det, haha. Och har man haft den där i ett år snart utan att det har hänt varken bu eller bä antar jag att man kan vara i det mesta lugn.

Jag har inga planer på att dö ung om man så säger, jag ska leva tills jag blir nittio. Men det är klart att man blir hypokondrisk när man läser varje dag i tidningar och böcker om cancer och liknande, usch, och sedan tänker på sin egna bula som ingen annan än jag själv känner! Fast det känns så bra att veta att de flesta cancersorter botas idag och att utgången ofta blir den bästa.

Nä, man ska sluta tänka negativt och bara fokusera på de bra sakerna i livet. Jag är inte fullt frisk, det kommer jag aldrig bli när jag har diabetes, men jag mår bra trots den och jag har inga problem med att leva med den sjukdomen. Så länge man tar hand om sig själv och sin kropp så är den inte dödlig och det går att leva med den precis som en vanlig människa :)

Och man ska vara glad över att man lever!

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...