Hej!

Nu skiter jag i medicinen, jag är less på att ständigt må illa. Det är visserligen bara en dag kvar på kuren men jag orkar verkligen inte, det blir värre för varje dag som går, plus att det går hand i hand med högt sockervärde. Och jag har precis blivit fri från illamåendet som plågade mig i augusti/september, vilket gör att jag är l-e-s-s.

Idag har jag bara suttit och skrivit på boken, den nya boken vill säga. Farfar håller just nu på att korrekturläsa den som snart ska in på tryck så den är så gott som klar. Ja, det verkar bli en bok ändå, är nu inne på cirkus 130 sidor men nu är det snart dags för sluttampen, kulmen, the big finale. Jag ska ändra rätt mycket ännu, just nu skriver jag bara om det som kommer till fingrarna och reflekterar inte så mycket. Det är så oerhört kul att skriva när man vet vad som ska hända och hur, när och var saker kommer ske.

Just nu genomgår Benjamin provet och Rebecca berättar för sin nya vän Victoria att det är Benjamin hon älskar - och Victoria är tillsammans med idioten Brook som snart kommer tvinga henne att berätta allt om vad Rebecca har sagt. Brooks gängmedlemmar är både tålmodiga och tillmötesgående till det mesta, men inte incest, inte när det gäller deras nyaste medlem och tjejen som Brook och de flesta killarna är tända på. Brott ska med brott bekämpas.

Jag ser i bilder när jag skriver, det är enklast så och ger en levande bild av historian. Det är inte nödvändigtvis säkert att alla andra ser samma bilder när det läser mina texter, men det fungerar bäst för mig. Och när jag var på Garnboden med farmor här om dagen och bläddrade i ett par stickningsböcker med mössor (vi skulle köpa garn så att hon kunde sticka en åt mig) såg jag en bild på ett förmodat syskonpar, och jag hade redan då börjat skissa på idén om Rebecca och Benjamin. Personerna i stickningspärmen blev mallen för hur mina huvudpersoner skulle se ut.

Men hur mycket jag än börjat fästa mig vid dem så kommer det bara att bli en enda bok. Slutet kommer att bli ett, ja, slutgiltigt sådant som kommer att vara förevigt, även om jag ändrar mig och är snäll ;-) Jasmine och Johannes fick två böcker, sammanslagna i en, Madelyn Cane och hennes Ryan McCullough kommer att få två och Emilia, Nina och Melissa, bästa kompisarna från Norrland, kommer att vara uppdelade i tre.

Allt som allt har jag nu tre helt klara böcker som väntar på korrekturläsning och tryckning, och lika många på gång. Jösses. Det börjar kännas att det är på riktigt... :-)

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...