Hej!

Det här är en underbar video till Ashes Remains Without you, en av mina absoluta favoritlåtar. Texten är så vacker, så pricksäker. Får en att fly verkligheten för ett tag... Åh vad det är jobbigt att bli vuxen. Jag vill inte. Jag hatar att det är höst, att det går mot vinter, för min hjärna går alltid på högvarv då. Jag tänker för mycket. Jag vill inte tänka, vill inte älta. Men det gör jag...

En del av mig har nog inte hunnit reflektera på att livet har tagit de svängar de har gjort under det här året som gått. I januari hade jag fortfarande körtelfeber, var matt i kroppen och inte riktigt mig själv. Sedan släpper mina fina, älskade föräldrar bomben. "Vi ska skiljas". Och en skilsmässa är sånt som bara händer alla andra, inte en själv. Inte mig, inte Johanna, inte oss. Men det hände. I februari flyttade mamma ut till ett eget hus och jag bodde kvar hos pappa, till och från tills Johan flyttade hem i april. I slutet av april flyttade jag in hos honom och där har jag bott sedan dess, det har liksom bara gått på räls. Sen, mitt i allt, skaffar båda mina föräldrar nya partners, flera av mina kompisar blir med barn eller föder barn, jag går ut skolan, gymnasiet, och har hela världen framför mig. Vad sjutton hände??? Jag blev vuxen, det är vad som hände. Jag har alltid trott att "kärlek övervinner allt", men det är inte så. Det stämmer inte. Kärleken övervinner inte allt, inte ensam. Livet är verkligen inte en dans på rosor men det var svårt att reflektera över det när jag levt arton år i en bubbla.

Jag är lycklig nu. Inte fullt så lycklig som jag skulle vela vara i och med att det är höst, mörker och kyla utanför fönstret, men samtidigt känns kylan välkommen. Den nyper mig i kinderna, åker ner i lungorna och fyller mig med ny luft. Jag är glad att jag lever och att jag är någorlunda frisk. Men i hela mitt liv har jag varit självständig, en ensamvarg, jag har gillat sällskap och jag är en mästare på att socialisera mig med folk, men jag har aldrig fungerat så bra som när jag är helt ensam. Och nu bor jag ihop med Johan, jag har gjort det länge, vi lever med en meters avstånd varje dag. Jag är inte van, det måste jag säga. Jag är van att vara ensam. Jag mår bra när jag ibland får ha en stund för mig själv.

Det gör mig bara så ont, så oerhört ont, att tänka tanken på vad som skulle hända om vi skulle göra slut och jag inte längre skulle ha den tryggheten kvar och verkligen måste stå på egna ben igen. Jag är så kär i honom, så förbaskat kär i honom. Vi har varit ihop i femton månader, femton underbara månader och jag hoppas på att det blir många, många fler. Jag hoppas också att min höstdepression snart försvinner och ersätts med pure happiness för vad vi har tillsammans, för han är mitt allt i världen ♥ Hör du det, din fina mupp? Jag älskar dig! <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...