Hej! 

Bloggen har stått stilla sedan vi kom hem, jag har som sagt blivit sjuk och pillren gör att jag ständigt mår illa, men som tur är ska jag bara knapra dem i tre dagar till. Hallelujah. Vem sade att urinvägsinfektion kunde vara så jobbigt? Haha.

Nå, istället har jag suttit och skrivit på mina böcker och noveller. Jag har sååå många idéer nu som jag vill skriva ner innan de försvinner från huvudet, och jag har kommit rätt långt. Boken är skickad på korrekturläsning av en älskad farfar och därefter skickar jag iväg den till förlaget, nu är jag less den! 

Tänkte visa lite vad det är jag skriver om. Allt är inte bra, allt är inte "okej" enligt samhällets meningar, men jag skriver det som finns inuti mitt huvud och om det som kommer till mig när jag sover. Jag drömde om en Rebecca och en Benjamin som var syskon och kära i varandra, jag drömde om Madelyn Cane som levde i början av nittonhundratalet och som skulle trotsa nio månader till sjöss för att gifta sig med en man hon inte sett sedan hon var barn. Allting är påhittat, givetvis. Och om ni inte gillar det... så har jag aldrig försökt passa in i normen, jag har aldrig försökt att vara som "alla andra", att skriva som de gör. Jag skriver som JAG gör... Och jag är stolt över det.

Om bilderna är stora, prova zooma in så ser ni bättre :-)

Efter stormen:

Madelyn Cane är en fattig sjuttonårig tjej som fick ett brev av en Ryan McCullough som bad henne komma och bli hennes hustru i det främmande landet Australien. Hon har alltid drömt om något mer, något bättre än det liv hon och hennes sex syskon alltid har levt, i ett trångt litet hus i engelska byn Yorkshire, och tackar ja utan att tveka. På båten möter hon kapten James Cullwick som hon bländas av i sådan mån att han snart förvrider hela hennes huvud. Hon vet att hon är på väg för att gifta sig och gör därför inga närmanden, men det står skrivet i deras ögon att de är attraherade av varandra. När båten ankommer Tyskland stiger Nicky Schindler på, en blond, levnadsglad tyska med stora drömmar om ett liv någon annanstans än i den stad hon alltid har bott i. Och hennes och James Cullwicks vägar korsas... Men till skillnad från Madelyn är Nicky en fri kvinna, fri att göra vad hon vill... Fri att falla rakt ner i armarna på den man Madelyn inser att hon älskar. I två delar, andra delen med start sex år senare.

Blodsband:

Rebecca och Benjamin är helsyskon (tror de) och har alltid gjort allting tillsammans. Innan Benjamin åker iväg på college bestämmer de sig för att bussluffa genom de irländska skogarna, och det är där det händer. Bussen kränger så våldsamt att Rebecca hamnar rakt i famnen på Benjamin, och leken förvandlas till blodigt allvar. De kysser varandra utan att tänka efter på vad det är som står på spel, och minuterna därefter kör bussen av vägen och ner i diket, där den läggs på snedden och flera rutor krossas. Efter en stund märker en av resenärerna att guiden är försvunnen - hon har fallit ut genom sidorutan och ligger död i det vattenfyllda diket en bit bort. Både Benjamin och Rebecca är övertygade att deras syndiga handlande var anledningen till att olyckan inträffade och att Eva dog, och de vet båda att de inte kan träffas mer. Väl på college, en militärskola med sportinriktning, träffar Benjamin Ossian, en rumskamrat som röker marijuana och som säger att han gör det för att hämnas på Brook, vars styvbrorsa Jeremy dödade sin flickvän - Ossians syster.

Ingenting är som det verkade vara vid första anblicken. Benjamins fotbollslag är egentligen ett kriminellt gäng som har öron och ögon överallt och nu har de siktet inställt på honom, de vill rekrytera honom för att nå hans talanger. Benjamin anförtror sig åt fel människor och säger saker han inte borde och snart är han ute på väldigt tunn is... Han har helt enkelt sagt för mycket åt fel person. Ossian är inte den han trodde från början.

Men han är trygg där. Han vet att ingenting kan röja sanningen mellan honom och Rebecca - förrän den dagen han blir misshandlad och bortförd efter att Brook fått veta att han utkämpat incest. Och de sista fyrtioåtta timmarna i hans liv påbörjas... så vida inte Rebecca kan hitta honom.

Och nej... De är självklart inte syskon på RIKTIGT, det är bara det man ska tro när man läser det. Läs boken/novellen och alla frågetecken rätas ut. Och nej... Det är alltså inte incest, eftersom att de inte är släkt. (For those bitterfittor).

 

Homeros.

22 oktober 2012 21:27

Likt som Morgan Freeman kan säga vad som helst och få det att låta bra tror jag att du hade kunna tolka Odysséen och få den att låta förträckligt.

Jennie Written Things

22 oktober 2012 22:46

Förträffligt eller förskräckligt? It doesn't matter, jag skriver inte som alla andra författare och det går tydligen hem eftersom att jag snart ska skicka iväg en av mina böcker på tryckning. :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...