Sommarvärmen har verkligen slagit till. Just nu har vi en utomhustemperatur på 33 grader i skuggan så orken är ju inte sådär jättestor till att göra någonting ansträngande. Träningen blir undanstoppad i en vrå någonstans, man rör sig sakta från A till B och tar en kalldusch eller ett dopp i havet när huden och huvudet blir fladdrig. Det är så skönt att lägga sig på en filt med en bok, sedan ännu en, och en till - i rasande tempo går det medan solen klättrar längs himlen.

När rastlösheten slog rot i morse bestämde jag mig ändå för att ge mig ut på en löptur. Hem kom jag efter en halvtimme och nästan fem kilometer med ett ansikte i samma kulör som sportbehån, flåsande som en gammal mormor och mer än halvdöd efter att ha fått promenera den sist kilometern. Det är banne mig för varmt för att träna.

Det känns också som att orden bara runnit av fingrarna. Jag har massa ideer som åker runt i skallen angående boken, men bara tanken på att dra fram åbäket och scrolla ner till sista sidan och radera, klicka, skriva, ta bort, lägga till, fila, läsa, tänka och sedan formulera alla tankar så att de passar in känns för jobbigt redan där. Men vi njuter, det bästa vi kan, och nu har vi en hel ledig helg att se framemot. En helg med treårsjubileum. Tre år. Åh. Bara tanken ger mig nya fjärilar i magen. Ord som Jag älskar dig räcker inte till. Jag vill ge dig hela världen och alla träd och sjöar och fåglar och mat och fiskpinnar och fjärilar som finns i den och en puss på munnen varje morgon när du vaknar och gulligullilull-lull tills mitt hjärta sprängs av kärlek. Typ så. ;-) 

Bilder från den senaste veckan:

Fem km på 33 min i värmen. Gaaah. Dör. Smink vad är det? Jag har inte sett skymten av det på veckor nu. Så himla skönt.

Long time no seen. Jag lever, jag har bara påsklov. Igår fyllde jag 21, så nu är jag officiellt vuxen i alla länder, buhu. Johan är också ledig så vi har tillbringat dagarna med utomhuspromenader, gymbesök och lite shopping och restaurangätande, filmkvällar i soffan och umgänge med Johan nummer 2. Har även tänkt boka en hemresa här nu snart, de kommande två veckorna är ju tredagarsveckor så då tänkte jag passa på, har inte varit hem sen i julas :-) 

Nu står mer tvätt och gymmande på agendan, jag har ju som mål att bli i så bra form så jag skulle kunna söka till Gladiatorerna haha. Om det nu går så långt som dit spelar ingen roll, men det är mitt mål med träningen nu. Jag vill fortfarande ha mina slanka kurvor men magen ska stabiliseras och jag ska minska i fettprocent. Vi åker ju utomlands om en månad och då vill man ju ha något att visa upp ;-) Och jag blev såååå glad igår när jag orkade köra 2x6 med fjortonkiloshantlarna i hantelrodden! Fjorton kilo, jääää! Det tar sig! Har även hunnit beställa två bikinis till resan, mina andra har på något sätt försvunnit så det kändes som en bra idé. Nu längtar jag efter varma dagar i solen med min man... Grekisk mat och upptäckardagar. Det är inte länge kvar nu. Det ska bli så jäääkla skönt så jag vill gråta av lättnad. 

Rhodos 2012, unga och vackra. Var tog tiden vägen? Snart treårsjubileum! 

Så härligt med sol, jag säger då det, det första man ser mellan kisande ögon är guldfärgade träd där utanför fönstret och det känns liksom helt underbart i hela kroppen. Tack vare det vaknade jag just innan mannen åkte iväg till jobbet kvart i åtta, åt frukost i godan ro och packade sedan gymväskan, sprang nästan en kilometer som snabb uppvärmning och körde därefter marklyft som var oerhört efterlängtat. Och skönt. En lång bastu på det, sedan en laxtallrik och vitt vin och nu ska jag strax göra mig klar att åka in till Täby Centrum. Ja åka säger jag, bussresan tar fyra minuter och promenaden femton men min ljumske gör ont av någon anledning (kanske för att jag börjat springa) så jag sjunker ner på de blå sätena istället. 

Igår kväll fick jag även se att mitt älskade barndomshus är till salu. Igen. Han totalrenoverade den redan nyrenoverade nedervåningen och nu ska han alltså sälja huset igen, efter knappt ett år. Jag kollade igenom bilderna med en klump i magen. Så många lyckliga minnen. Det var jättefint det han gjort med det, men det saknades någonting. Jag vet inte vad, men när jag såg på bilderna insåg jag att det har slutat vara mitt hem för länge sedan. Han har tagit bort allt det som var oss. Rivit ner tapeterna, golven, målat om överallt. Det var inte längre hemma, på nåt sätt. Mitt underbara älskade hus. Trädgården var densamma, men det var ungefär allt. Så många minnen. Så mycket lycka. 

Men tiden går vidare. Den gör verkligen det. Jag är inte densamma som jag var då. Ingen av oss är det. Vi lämnade nog alla kvar en liten del av oss i det huset när vi flyttade, men det som gör ett hem är ändå människorna; och alla finns ju kvar, bara på andra ställen. Materiella ting är bara saker, de går att ersätta, de är inte det viktigaste som finns. Det är personerna som skapar ett hem. Johan och jag. Det här är vårt hem nu. Han och jag. En familj. Världens finaste familj. ♥

Jag har nu jobbat min första fredag på åtta månader gott folk ;-) Välkommen till verkligheten och till oss hårt arbetande heltidare, sade min sambo i morse, föga imponerad. "Du kan börja när du vill, du slutar när du vill och kan vara hemma när du vill, så länge du jobbar dina timmar" fortsatte han. Riktigt så är det ju inte, men på ett ungefär. Jag har ändå valt att börja nio varje morgon, stiger upp samma tid varje dag och det känns bra. Struktur är det bästa i min värld. 

Nu har även jag helg och jag har faktiskt lyxat till det med rött, vitt och lite rosé på kylning (inte allt på en gång dock haha). Ikväll bjuder hushållet på stekt lax och primörer - eller en så kallad kylskåpsrensning där bland annat salladslök, zucchini och morötter ska i. Och ingefära. Massor av riven ingefära samt en kall sås med creme fraiche, majonnäs och mango chutney.  Mmmm.

Jag ska sätta igång alldeles strax, kom precis hem från en löptur så jag måste bara andas ut lite först. Träffade en kille från gymmet på hemvägen som stannade och småpratade med mig medan vi väntade på bilarna och så råkade jag säga "vi ses" när det blev grönt haha och jag var svettig och med Johans jacka på såg jag väl mest ut som en jättebebis... Men okej... Alla Stockholmare säger så så jag antar att det smittat... hahaha... Vi ses... Kunde jag inte ha sagt "kör hårt" eller "trevlig helg" eller åtminstone "ha det bra"? Varför skulle jag klämma ut med ett "vi ses?" Hoppas han inte tror att jag är galen bara. Fast i och för sig borde inte det vara ett problem, han måste vara en och nittio lång och minst lika bred (en sån där riktigt hårdtränande en) och jag fattar inte varför jag skriver ett helt stycke om det hahaha.... Det är fredag... Jag har blivit knäpp från att jobba på min lediga dag... Bortskämd är vad jag blivit.

Välkommen till de dödligas värld heter det väl. Johan har rätt. Jag lallar runt på halvtid och tycker livet leker. Förresten fick jag hem tre nya böcker från jobbet idag som jag nu ska bläddra igenom. Aaah I löööv mitt jobb. Ja det är något speciellt med pappersform, jag har läst dem alla över jobbdatorn så klart men det är liksom inte samma sak. Det var alla matböcker - Veggivore, Glutenfria favoriter och Den nya GI-metoden. Jag tycker hemskt mycket om dem. Kanske kan de ge vår middag en skjuts i rätt riktning? Nu börjar händerna skaka så det är dagt att höja blodsockret tror jag. Böckerna får vänta. Likaså feministtidningarna från igår - vilket skämt. Men jag har ju hela kvällen på mig och hela dagen imorgon OCH på söndag för mannen jobbar tolv timmar imorgon. Okej elva då men det är lika hemskt trist. Då ska jag äntligen TRÄNA igen. Marklyft. Åååh hej marklyft. I miss you terribly. 

Johan är snörvlig, jag har just tagit mig ur ett feberträsk och tränat en enda gång den senaste veckan... Hemska insikt. Så idag när jag klev ur bussen med tungt huvud och halsen lite avlägset rivig så snörde jag på mig löparskorna, Johans vindbyxa och vindjacka och begav mig ut mot havet. Fem kilometer senare sitter jag här i soffan och pustar ut med en grillad kyckling på tallriken framför och huvudvärken känns lite mindre påtaglig. Så jävla skönt om jag får säga det själv. Och det får jag. Snön vräkte ner när jag började och innan jag var hemma lyste en stor sol över mig.

Ja men till det roliga då som jag tänkte skriva här bara för att komma ihåg det till sen. Jag fick gapskratta när jag loggade in på Familjeliv nyss, där en kille satt och beskrev sin omkrets, 14 cm, lite mer ibland och lite mindre ibland och han hävdade i sten att den var så stor (det han undrade var hur han skulle få sin tjej att komma när de hade sex). Då var det en tjej som svarade, "Inte stort? Det är helt jävla omöjligt att vara 14 cm i omkrets på kuken. Är du en val eller!? Jag tror du menar att du är 14 cm LÅNG och inte 14 cm TJOCK. Du kan knappast penetrera en kvinna med en kuk som är 14 cm tjock... man vill knappast ha känslan av att föda ett mindre barn när man har sex." Hahahha!!! Ja jag har universums sämsta humor men det här tog faktiskt priset, det bubblar i magen av skratt så fort jag läser det. Är du en val eller...

Pizzahäng igår i pizzerian/baren alldeles intill som gör så fruktansvärt goda pizzor. Lite snack om gamla Kalix-tider och Kalix-bor, timmarna flöt och likaså ölen. Så härligt avslappnat. Jag hann med att träna igår också, rygg och ben med tunga vikter, veckans fjärde träningspass så nu tänker jag vila och ha en lugn hemmasittardag. Johan åkte precis till jobbet, Half Life dök upp på xboxet och jag är fortfarande insvept i min fluffiga morgonrock och gårdagens smink. Vi råkade somna med kläderna på, teven och lamporna igång... men det var skönt att vakna utvilad kvart i åtta i morse utan alarm :-) 

Sen lite allmän undanröjning, snabeldraksmatning och matlåde-göra. Jag har fått en dille på grillad kyckling ifrån saluhallen som jag ätit både en och två och tre dagar i rad nu, så himla himla gott med en klick chilibea till och grönsaker. Mmmm. Men man kanske borde byta ut det mot något annat... så man inte blir less... men kyckling är ju så himla himla gott och ger bra med proteiner. Johan köpte mig ett nytt proteinpulver och en shaker när vi var ute på äventyr i fredags så nu sitter jag här och dricker AAAH SÅ GOD "päronsplitt" titt som tätt. Jag har fått en helt ny inspiration. Nu när det börjar synas att jag tränar vill jag få det att synas ännu mer. Sådär hälsosamt lagomt. Inifrån och ut...

Blergh. 

Det är ungefär all jag har att säga idag. Och igår. Totalt mun- och hjärntorka. Inte så konstigt i och för sig när man har världens torraste vinterhud, men ändå.

One of these days I guess. En av de där dagarna där jag är så sabla less på... jag vet inte vad. Allt, även om jag har det ganska bra just nu. Det bara... är irriterande. Allting. Det kliar som tusan i hårbotten av mitt nya schampoo som tydligen skulle vara så himla bra för mitt hår, mina toppar har blivit dunderkluvna och går knappt att kamma ut och min hårbotten b-r-ä-n-n-e-r verkligen. Och jag har så fruktansvärd träningsvärk efter marklyften så min rygg gör sååå ont. Och jag sitter och kollar på resor och romantiska hotell på Mauritziusus-blalaha. Jag är så ressugen så jag dör. Varm sol, svalknade vatten, en solstol i skuggan och en bra bok.

Ibland känns det bara som att jag gör det som alla andra vill av mig. Jag lever inte mitt liv. Jag vill leva med Johan, men jag vill ha något eget med honom, och det äter upp mig. Ett eget ställe som är så fantastiskt att vi till och med gillar att diska och dammsuga för att utsikten är så underbar eller att solen skiner och Johan är sådär härligt brun... glad... lycklig... leendes. Att längta efter något och inte veta hur man ska göra för att ta sig dit, för att man plötsligt blivit för feg. Jag behöver en resa, avkoppling, den där solstolen och avstängda mobiltelefoner och tenik och allt som hör till den vanliga dödliga världen. Jag behöver det för en lång tid känns det som. En nystart. 

Det känns som att jag blivit en blek version av mig själv. Okej det har jag ju också, blek och torr, men i annan mening. Torr utsida och det känns som en ganska slätstruken insida numera också. Som att jag är så jävla trist. Jag har tappat den där gnistan. Antar att det är Stockholms-jargongen jag istället fått. Stiga upp, pendla till jobbet, jobba, pendla hemåt, laga mat, träna, mysa med finaste fina, och så samma sak dag ut och dag in................ Jag vill göra någonting mer. Jag hatar detta ordval, men "helst nyss" ..!

Jaaaaa.... jag trivs på jobbet. Såklart :-) Jag är tacksam över att jag får jobba där jag jobbar, att jag har världens bästa sambo som jag inte kan beskriva med ord, en andrahandslägenhet som varit vår nu i ett halvår. Meeeeeeen. Jag behövde bara få gnälla av mig. Eller nåt. Inte för att det hjälper. Jag är bara så..... trött...... på att jag har så svårt att säga nej och stå på mig och göra det jag vill, jag lyssnar BARA på alla andra numera och det är ... gaaah.... vad hände liksom... när blev det så.. när slutade jag vara utåtriktad??? När blev jag introvert(are) - det har jag i och för sig alltid varit, men inte såååhär? Jag behöver väääärme. En solstol och ett skrivblock! Johan bredvid mig.... gaaah... Jag vill färga håret på salong, åka på massage, spa, börja träna crossfit, snorkla i ett hav, äta god mat på en restaurang i solnedgången..... åka tillbaka till Grekland.

Eller någon annanstans där det finns en skön stol, god mat och avkoppling och sevärdheter och ingen stress.... Alltså det här är ju helt sjukt hur jag gräver ner mig men jag vet inte hur jag ska komma upp. Det är inte ens säker att folk förstår vad jag menar. Jag är nöjd och glad med Johan och jobbet, det är tillvaron jag plötsligt blev jättetrött på. Samma sak varje dag. 21 år gammal och gör ingenting. 

Eller jo, fast nä.

Inte idag när självkänslan är i botten och allt bara känns... blah. Ta en kaka eller nåt så blir du glad. Jag köpte jordgubbar idag. Från Spanien. De var inte ens goda. De var säkert besprutade med 27 olika typer av kopiss. Haha nivååååån... gnällspik... Nåja nu är det helg och jag ska NJUTA av min och mannens lediga dag imorgon. Ta nya tag. Ska i alla fall till frissan och sen får vi se vilka äventyr vi åker på. Kan man påpeka att de inte ska stoppa massa mumbojumbo i håret om det inte är naturligt sådant? Jag står inte ut med mitt kliande.... måste köpa nytt shampoo..... och en mörk choklad. Mmmm.

Hejdå från gnällsPIK.

En liten sidogrej bara. Kolla vilken låt jag hittade idag. Nostalgi. Jag fyllde åtta när jag fick Hits for Kids 2 av mor och far i present och denna var med där. Denna och Big Big World. Jag minns den dagen så väl. MMMbop påminner mig om konstiga godisar jag aldrig ätit förut och aldrig kom att äta igen, om den dagens kalas och hur radion gick varm inne i flickrummet. Jag lyssnade på den i bussen idag och blev glad igen. Kanske ska prova med det nu också :-) 

Sol ute, randig telefonskärm (ja ni hör ju hur bra det går för mig och min Samsung) och ooops, hej ofrivilliga sovmorgon, hastigt rafsa ihop träningskläderna i min nya väska, pussa och gosa på Johan i ännu en evighet för det är ju liksom så svårt att slita sig, sedan ytterligare en blick ut genom fönstret och bestämde mig för att ta på mig... vårjackan! Äntligen! Och studsade iväg till jobbet med vårjackan, nyskorna, nyväskan och nyklänningen och det till och med luktade vår ute.

Att till och med koltrasten sjöng högst upp ifrån granen gjorde att jag nästan grät av lycka - ja jag är lite sentimental nu för tiden, ser lycka och glädje i saker som knappt ens existerar. Jag kommer brista ut i ett stort, härligt leende när jag får syn på den första maskrosen alltså. Då är det vår på riktigt. Det känns som april. Sent i april. Våren kom så fort. Bakslag kommer säkerligen komma med snö och minusgrader men det är något visst att slinka in i vårjackan som hängt på kroken i ett halvår, att trotsa eventuella förkylningar och ta på sig något mindre bylsigt. Min röda kappa lyste upp min dag och det gjorde ingenting  att jag tappat bort mina... dyra... hörlurar (förmodligen någonstans i träningsväskans labyrinter) och inte kunde lyssna på Game of Thrones eller musik på vägen till jobbet. Jag var liksom så glad ändå.

Och nu sitter jag i soffan och håller på att somna efter marklyft på gymmet håhåjaja... femton kilo plus stången på tjugo, och jag hade orkat mer än så men vill få till tekniken innan jag börjar maxa (jag har just börjat köra sådant och är lite osäker på nedsänkningen). Imorgon blir det löpning, intervallträning. Jag har ju som en tanke på att medverka i LCHF-loppet eller Vårruset senare i vår... men det kanske bara är en avlägsen tanke, jag vet inte än. Men det skadar ju inte att förbereda sig. Ansträningsastman verkar bli bättre och bättre också (har inte kunnat springa utomhus för att jag inte får luft) så jag ska bättra på konditionen och sen får vi se. Drömmar ska man ha. Det är det som driver oss framåt. De kanske till och med kan driva mig fem kilometer framåt... bland de hundra bästa... Vi får se.