Uppdatering bokfront.

Skriver en sida, går tillbaka två. Eller tre. Eller fyra. Jag vill göra allt på en gång men jag vet ju att det funkar inte så. En dag i taget. De är fortfarande på förstadiet, de retar sig på varandra men ändå finns det någonting där som pyr. De har ännu inte kommit fram till den där svettiga affären som gör att luften sprakar om de så mycket som tittar på varandra, men det kommer. Det närmar sig med stormsteg.

Jag vill skriva om en stark huvudperson. Inte någon man tycker synd om, som de flesta YA-böckerna handlar om idag. Jasmine har vänner, kärnfamilj, är omtyckt av killar men faller för fel sort såklart. Hon är klipsk, söt, rastlös, stolt - ibland tjurskallig. Hon trampar ofta rakt ner i klaveret utan att tänka sig för. Hon gör det som faller henne in även om det handlar om en svettig affär med en rik herrgårdsägare. Vilka böcker är så idag?

Jag vill inte gömma mig bakom en mesig huvudperson längre. Jag vill visa att det finns sjutton-artonåriga tjejer med skinn på näsan. Som mig. Som jag var. Jag gick min egna väg. Trampade i klaveret många gånger och blånade folks tår mer än en gång. Jag vet inte hur man ska bete sig som en tjugoettåring. Jag hoppade liksom över det där festa natten lång och komma hem klockan fem på morgonen och gick rakt in på samboskap och jobbmöjligheter, för det var precis det jag ville göra.

Jag var aldrig ung och dum. Klart jag gjorde misstag, men aldrig katastrofala sådana som inte gick att rädda. Jag föll för killar som inte var benägna att älska mig tillbaka på det där sättet jag önskade, jag snärjde slutligen in mig med min... chef (Johan) vilket kanske inte egentligen var så himla bra, och det är väl det största problemet jag har, beroende på hur man ser det - mitt stora hjärta. Mitt stora, blödiga hjärta som liksom snärjs åt varje gång jag far med fingrarna genom Johans hår och tårna drar ihop sig av kärlek. Det känns som att jag har väntat på honom i hela mitt liv.

Jag ville skriva. Och nu skriver jag.

Jasmine är lika mycket jag som hon är lik någon annan. Vi är lika i mångt och mycket men vi är olika i det mesta. Boken är inte min historia. Det är hennes.

Imorgon kommer ett litet tjuvkik.

Ett litet.

Bra/dåligt? Säg till då.

Hundrasidors nybok-jubileum imorgon också. Det ska jag fira. Idag skulle jag fira min ensamma kväll med ost. Köpte fel ost. Dyr, fel ost som inte smakade någonting alls. Mindre bra firande. Äckligt. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...