Att det har varit en underbar helg. Klarblå himmel, 22 grader i skuggan och barbent. Ändå är det bara april. Det är liksom inte naturligt, inte någonstans. Jag var rädd att "klä av mig" för tidigt med vetskapen om den där vårförkylningen som alltid kommer så fort man börjar lufta lite på vinterklädseln. Men här har det som aldrig varit vinter. Det har aldrig varit kallare än tio minus. Alltså jag vet inte vad jag ska säga. Det är så långt ifrån mitt tidigare liv så det finns inte. Jag klamrade mig fast vid vinterkappan länge, men den är instuvad i skåpet och ska inte fram något mer förrän till hösten. Vårjacka var för varmt idag. Barbent i klänning var nästan för varmt det också, med en temperatur på dryga 35 grader i solen. Jösses. I april.

En sak som jag lärde mig där hemma. Eller rättare sagt tre saker. Grynet sade "ta ingen skit", pappa sade "ge aldrig upp ditt skrivande för någon eller någonting, aldrig" och farmor sade "skriv vad du vill och känner, om vem du vill, och vad du vill, för du har gåvan. Skäms aldrig över det. Det är de andra som ska skämmas över att deras handlingar för evigt fastnade i dina texter." Helt enkelt, jag skriver vad jag känner, om det som kommer ifrån hjärtat, så att jag kan gå tillbaka och läsa om vad som hände i mitt liv där och då och hur jag kände.

Jag läste igenom gamla blogginlägg för ett tag sedan, blogginlägg jag skrev förra sommaren. Och jag blev så fruktansvärt ledsen, trots att det gått så lång tid. Hur lycklig jag var, sittandes på balkongen i morgonsolen och äta frukost, läsa tidningen, höra fågelkvitter och ingen trafik över huvudtaget. Hur ångest jag fick när jag gick därifrån för att åka på jobbet, ett jobb jag hatade. Ja jag kan säga det nu. Jag ångrar så djupt att jag inte sade ifrån, att jag bara tog all skit, precis tvärtemot vad Grynet alltid sade i mellanstadiet. Jag tog all skit, jag blev skrämd till tystnad, "tänk på vad du skriver, skriver du fel saker kan det gå riktigt illa för dig". Och jag tappade bort de tre lärdomarna på samma gång. De bara ploff försvann.

Jag är uppvuxen i en liten by där allt som inte tillhörde normaliteten frystes ut. Jag är uppvuxen i en by där min pappa är uppvuxen, där min farfar och farfarfar är uppvuxna. Där gamla åsikter fortfarande härskar. Så jag må vara trångsynt, irriterande, dum, ålderdomlig, född under en sten - listan kan göras lång med alla kommentarer jag fått - men det jag menar är att om jag känner mig glad, så skriver jag om varför. Har jag ångest skriver jag det och blir jag skrattad åt så skriver jag det. ALDRIG personangrepp, ALDRIG namn på platser, saker eller människor, varken bra eller dåliga. Jag hoppar inte på folk. Jag reflekterar över saker och ting som snurrar runt min värld. Jag är som ett spindelnät, som en radar, snappar upp känslor - allting fastnar.

Spara minnen i skrift. Det är vad jag gör. Varken mer eller mindre. 

Det är jag. Det är sån jag är. Om det är en dålig sak, om jag råkar trampar någon på tårna när jag reflekterar över någonting DE gjort MIG så är det inte min mening, men när jag blir "gammal" och ser tillbaka på mitt liv tänker jag inte se en feg, blyg stackars tjej som aldrig sa ifrån, som smälte in i tapeterna och svalde all skit.

Det är inte jag. Det är inte så jag vill vara.

#sommar #stockholm #jobb #tankar #inspiration #helg #värderingar #skrift #författare