Människan är inte skapt för att hälla i sig socker, det vet vi alla. Men när jag såg hur mina kollegor hällde upp liter efter liter med saft och fika i mängder, muffins, gifflar, bullar till barnen som skulle dyka upp inom kort rös jag litegrann. Ganska mycket, faktiskt. 

Så mycket att jag kommenterade det vid lunchbordet, sittandes över en tallrik kalops/köttgryta med massor av grönsaker och två små potatisar. Men det är inte lätt att lära gamla hundar sitta. Det är inte lätt att ens få dem att försöka förstå. Det är som att en gräddigare livsstil skär i ögonen på folk. Och ändå är jag ingen extrem sådan. Helfet creme fraiche i matlagning och dippen, lite vispgrädde i teet, riktigt smör att steka i. Mycket grönsaker, fet fisk, äggröra, bacon, rotfrukter. Och alla mina tester från sjukhuset var normala. Alla mina tester var perfekta. 

Nåja, personen i fråga tyckte att barnen var värda lite godis så här en onsdag, skrattade åt mig när jag föreslog att en  fruktsallad hade gett ett jämnare humör och bättre koncentrationsförmåga. "Som att du aldrig äter fika eller dricker saft, då?" frågade denne. Nej, svarade jag, det gör jag inte. Och när jag får barn kommer de inte heller äta det på daglig basis. Vad är det för fel med det? Vad är det för fel med att ge barnen bra mat så ofta man kan? Se till att de håller sig borta från socker och gluten i mesta möjliga mån? 

Då hurvade personen på sig, fnös igen och sade att en torftig fruktsallad är väl inte lika gott som fika. Barn vill ha fika hellre än tråkiga fruktsallader, det vet ju alla. 

Jag klarade inte av att äta godis när jag var liten. Jag blev hypad, speedad, galen. Jag kunde inte sitta still. Jag kunde inte behärska mig. Varför skulle jag vela göra så mot mina barn en lördagkväll innan de ska gå och sova? Ge dem falsk energi och ett beroende efter mer? Om de ärver mamma-mormor-mormorsmorsmagen så tål de inte laktos och är redan känslig mot gluten. Jag kan inte styra över vad de får för mat i skolorna, men jag kan styra över vad som serveras hemma hos oss. Och när man läst in sig på mat, när man sett vad som funkar, när man vet vad som fungerar, varför hoppa över skaklarna då? Barn ska vara barn säger dem. Ja, barn ska få vara barn. 

Men det är fan ta mig inte barnplågeri att servera fruktsallad istället för gifflar och BOB-saft. Varför måste man ideligen mata dem med Frosties och Kalaspuffar så att de är hungriga igen om en och en halv timme? Varför är man en bra mamma om man gör det? För att alla andra gör det? Kan någon nämna en enda bra anledning till att proppa barn fulla med socker så jag kan förstå. Nämn även då vad som är så hemskt med en hälsosam livsstil, var någonstans barnet kommer i kläm, så jag vet. För jag vill veta vad det är som gör att vi måste ge våra barn godis till frukost. Snabba kolhydrater efter en fotbollsträning är ju givet. Långsamma kolhydrater före är också givet, det handlar inte om det. Det handlar om vad som är så förbannat fel med den där fruktsalladen. Vad som får vuxna människor att se rött vid tanken på att ersätta bullarna mot det.