Hej!

Sett åtta avsnitt av Mysteriet på Greveholm ikväll, haha. Men nu faller ögonlocken igen och huvudvärken börjar komma smygande så jag stänger av för idag, har sjutton avsnitt kvar nå sånt och nostalgin bara växer. Den nya är inte riktigt lika bra så jag lade mig ner och kollade om originalet fanns på youtube och visst fanns den det ;-) Glad blev jag!! Och mysigt att bara mysa sig ner i sängen... Ibland måste man inte jobba i 140 knop, dagar som dessa är minst lika värdefulla. Dagar där man bara... Är.

Hej!

Sett åtta avsnitt av Mysteriet på Greveholm ikväll, haha. Men nu faller ögonlocken igen och huvudvärken börjar komma smygande så jag stänger av för idag, har sjutton avsnitt kvar nå sånt och nostalgin bara växer. Den nya är inte riktigt lika bra så jag lade mig ner och kollade om originalet fanns på youtube och visst fanns den det ;-) Glad blev jag!! Och mysigt att bara mysa sig ner i sängen... Ibland måste man inte jobba i 140 knop, dagar som dessa är minst lika värdefulla. Dagar där man bara... Är.

Hej! 

Hann knappt sätta mig ner vid datorn förrän Johan tog fram dammsugaren och trasa och satte oss båda i arbete. Mah, jag hatar att städa, men det är ett nödvändigt ont och snart kan vi börja flyttstäda på riktigt. Vi var till IKEA igår och kollade på massor av möbler, tex en ny soffa, skrivbord och säng. Det fanns sååå mycket att välja mellan, hur ska man kunna göra det? Vit säng, svart säng, ljusbrun eller mörkbrun? Vilket passar bäst i den nya lägenheten? 160 eller 180? Eller ska vi ha den vi har nu? Haha, så jag tog kontakt med lägenhetsägaren och frågade dem om inte vi kunde få komma och kolla på den en gång till för att mäta och så - och dit ska vi ikväll.

Men först ska jag ner på stan och köpa ett födelsedagskort åt min fina syster som fyller 15 år idag. Jag hoppas verkligen att min present är uppskattad, kan knappt vänta tills jag kommer "hem" och får ge den till henne :-) Tänkte fara dit på ett par timmar men först vila lite, städandet är klart och lunchen också, så nu är jag som vanligt trött och sängen lockar mer än att... gå upp på vinden med alla överflödiga påsar och kartonger och gud vet vad. Johan är upptagen med att titta på nya tavlor och vi har hittat ena riktigt fräsiga, icke-IKEAtavlor som vi båda tycker om. Jag är så glad att jag har en pojkvän som är lite inne i möblemanget och inte bara säger "jag skiter i det, nog blir svart fint. Eller blått. Eller..." Nä, nog är det han som sitter bänkad vid datorn och går igenom olika tavel- och möbelsidor. Min fina ♥

Kanske också att texterna får sig en titt när jag lika är igång vid min dator, det var ett tag sedan och jag har ett par ideer. Men jag är just nu fast och vet inte riktigt hur jag ska komma vidare, nu känns de mest trist och tråkiga och icke läsvärda... Men som allt annat går det i vågor och jag hoppas att jag snart kommer få tillbaka den oerhörda inspirationen och sitta uppe dygnet runt och skriva, i alla fall tills jag får ett sms av kommunen att jag ska och jobba, jag har väntat i flera dagar!!! Mah! 

 

Hej!

Idag har varit en berg och dalbana, minst sagt. Jag har skrattat och gråtit om vartannat och klamrat mig fast vid Johan när jag var så fruktansvärt rädd att jag en dag skulle komma att mista honom. Såhär har jag aldrig känt förut, inte för någon, så ibland blir det lite övermäktigt... Speciellt när man har en emotionell svacka, drömde att han gjorde slut med mig och därefter missförstå eller feltolka det han senare sade... Och skräcken grep tag i mig, knockade mig fullständigt.

Jag vet att man ska stå stadigt på egna ben, vara självständig och stolt, men för Johan har jag fallit så hårt att det krävs stora metoder för att få mig därifrån. Vi har delat sexton-sjutton månader nu och jag har inte hållit igen det minsta. Jag var bara arton år gammal när vi först träffades, men jag hade så mycket kärlek att ge, det har jag fortfarande. Alltid. Så här känner man bara en gång i livet, det vet jag. Hur skulle jag någonsin vela slänga bort någonting av det då? Aldrig. Det går inte, det tänker jag aldrig göra och hoppas att det förhoppningsvis aldrig kommer bli så heller. Johan betyder såå mycket för mig, jag vet att det är smörigt men det är sant.

Jag vill följa med honom till världens ände och tillbaka, uppleva världen i hans sällskap. Det är det jag strävar efter, det jag längtar efter. Jag är kär. Jag är mer än det. Jag är fast, med livstidslånga kedjor, hur nära eller långt ifrån varandra vi än befinner oss. Och det är därför jag ibland blir så vansinnigt rädd att allting ska blåsa bort och försvinna, att allting är för bra för att vara sant.

Ta hand om era nära och kära. Visa dem hur mycket ni uppskattar dem, för man vet aldrig när oturen, slumpen eller ödet är i farten. Imorgon kan allting vara borta. Imorgon kan det vara för sent...

Hej!

Arbetslös men uppskriven på tillgänglighetslistan så någon gång kommer nog ett sms om "följande pass finns till förfogande". Tills dess sover vi länge, ligger och myser/ser julkalendern/Biggest Loser/annat och bara latar oss innan frukost-lunchen. Skönt är det, men jag längtar efter det där sms:et, om så bara för att se hur det ser ut, hur man ska göra och hur det går till...

Längtar efter rätt mycket egentligen, nu när man verkligen sitter där med arslet i brödrosten och på riktigt är arbetslös och fast i Kalix för oviss framtid. Men samtidigt njuter jag. Jag njuter av att sova länge, att veta att familjen finns inom en kvarts radie och att jag snart på riktigt flyttar ihop med Johan. Riktigt riktigt som i folkbokföra mig där, få hem alla räkningar dit, skaffa gemensamt typ matkonto, lära sig vad sambolagen innebär... Det känns bra, alltsammans. Vuxet. Mitt hjärta är och förblir fullt av Johan-kärlek, så mycket att det svämmar över. Hur mycket kan man älska en människa egentligen? Hur mycket? Jag vill resa jorden runt med honom. Jag vill ha kuddkrig med honom i ett varmt Egypten, visa honom the streets of New York och ta bilder av honom på Kinesiska muren... Ja, ni fattar. Och mest av allt vill jag titta på honom i smyg, bara titta på honom, och kvida lite för mig själv här där jag ligger, i ett försök att somna, bara för att jag älskar känslan av hans kroppsvärme när vi lägger oss samtidigt, vissheten om att var jag än befinner mig så är det där han är. De är de små sakerna i livet som blir till de största, och just nu kan det inte bli mycket bättre. Önskar det alltid var såhär <3

Hej!

Lång sovmorgon idag, bastade sent igår kväll så det var bara skönt att sova ut... Och när man lika är "ledig" kan man ju passa på, imorgon börjar förhoppningsvis allvaret igen och inkomsten ökar från nuvarande noll kronor. Längtar efter New York och varmare breddgrader som vi strävar efter att åka till under våren/sommaren, men just nu får de planerna vänta. Julkänslan ska på riktigt få infinna sig och snön detsamma, och sen får vi se när och var det bär av :-) Men varje lön ska gå till största delen in på sparkontot, det får bli mitt nyårslöfte - för jag ska ut på åtminstone en längre resa under 2013, oavsett när och vart det bär!