Jag har nog aldrig känt mig mer hel eller måbra-ig som jag gör nu, men jag tror och vet att det inte är värt att skriva varför. Jag och Johan lever som eskimåer i en hydda och gör ingenting annat än att umgås med varandra, spela, träna och äta. Visst låter det kul? Det är det faktiskt. Jag vet inte varför ett så enkelt, "tråkigt" liv i andras ögon kan vara så perfekt i mina egna. När jag är med Johan mår jag bra, vi behöver inte göra saker hela tiden för att trivas ihop och utveckla vår relation. Med honom växer jag som människa varje dag och jag har heller aldrig haft roligare än nu, men som sagt det är inte tillräckligt kul för att delge folk det på bloggen utan att få himlande ögon tillbaka ;-) Just nu njuter jag bara av här och nu och lever livet i min egen lilla bubbla tätt intill Johan i en etta på 30 kvadrat. Men vet ni? Det känns inte trångt. Det har det aldrig gjort. Det känns... Hemtrevligt. Mysigt. Förbaskat mysigt. Det finns ingen annanstans jag hellre skulle velavara än just här... Med min älskade konpis föralltid. God jul på er, ni trogna läsare som tycks hålla er kvar även om jag nog känner er vid förnamn, mellannamn och efternamn och träffar de flesta så gott som flera gånger i veckan ;-)