Hej! 

Har just kommit hem från dop av fina kusinbarn Liam. Jättemysigt var det och när det spelades "Du vet väl om att du är värdefull" ville inte riktigt min mascara hålla sig kvar. Sån kärlek i den låten, och så snäll och beskedlig liten tremånaders kille i pappas famn. Klart man inte kunde hålla sig då, ååh. Och längtan efter en egen slog så klart ut i full blom även om jag inser att det kommer dröja ett bra tag innan det är vår tur att anordna dop, haha.

Men man kan ju alltid hoppas och längta efter den dagen, för den kommer förr eller senare. Jag tänker istället vara glad över det jag har just nu, jag har just gått ut gymnasiet, slutat mitt första riktiga jobb och är inne i nästa fas - ny lägenhet och nytt jobb, bägge delarna har jag nu inom räckhåll. Stressen börjar försvinna, hjärtslagen slår inte längre lika hypersnabbt, jag tar mindre och mindre insulin och tränar desto mer. Igår körde jag två varv på MILON, och jag kan bara säga att det känns idag, armljumskarna gör nååågot så ont haha! Andra gången nu, och jag tycker att det är skitkul. Äntligen har jag hittat en träningsform som passar mig och mina behov utifrån det jag vill få ut av min träning utan att vara astråkig.

Alla borde vara glada över det de har. Man har bara ett liv. Se till att göra någonting bra av det, make each day count ☻