Med flunsan som tagit över kroppen och lämnat mig med feber och illamående kändes det inte så himla roligt att åka till jobbet i morse. Jag ville, men jag orkade inte. Hela kroppen protesterade efter gårdagens icke ätar-dag och nattens feber. Johan var visst ledig idag också, jag vaknade av mig själv fem i sju och skakade i honom och började gasta att han hade försovit sig... tji fick jag... han mumlade fram något jag antog var "ledig" och försvann ner i sömnen igen.

Lite senare orkade vi oss ut på en långsam promenad med Alvedon till bränsle. Det värkte i benen och jag kallsvettades, men vi satte oss ner på en bänk i solen vid havet och det var sååå fantastiskt. Varmt, härligt, alla vårfåglar och blommor... det känns som mitten på maj snarare än mitten på mars. Helt sjukt. Inte konstigt att vi halkade in på att prata om Rhodos, resor, resminnen...

Nu ska jag försöka mig på att äta middag och hälla i mig nyponsoppa och Multivitamin så kanske kanske Gudarna är snälla med mig och tillåter mig att åka till jobbet imorgon. Jag har varken råd eller tid att vara sjuk, inte när jag jobbar där jag jobbar. Men vad kan man göra... har kroppen sagt ifrån så får man lyssna... försöka vila sig allt man kan... vi får se. Jag håller tummarna. Tittar på bilderna från idag så länge. Helt underbart var det. Speciellt med det sällskap jag hade ♥

Pizzahäng igår i pizzerian/baren alldeles intill som gör så fruktansvärt goda pizzor. Lite snack om gamla Kalix-tider och Kalix-bor, timmarna flöt och likaså ölen. Så härligt avslappnat. Jag hann med att träna igår också, rygg och ben med tunga vikter, veckans fjärde träningspass så nu tänker jag vila och ha en lugn hemmasittardag. Johan åkte precis till jobbet, Half Life dök upp på xboxet och jag är fortfarande insvept i min fluffiga morgonrock och gårdagens smink. Vi råkade somna med kläderna på, teven och lamporna igång... men det var skönt att vakna utvilad kvart i åtta i morse utan alarm :-) 

Sen lite allmän undanröjning, snabeldraksmatning och matlåde-göra. Jag har fått en dille på grillad kyckling ifrån saluhallen som jag ätit både en och två och tre dagar i rad nu, så himla himla gott med en klick chilibea till och grönsaker. Mmmm. Men man kanske borde byta ut det mot något annat... så man inte blir less... men kyckling är ju så himla himla gott och ger bra med proteiner. Johan köpte mig ett nytt proteinpulver och en shaker när vi var ute på äventyr i fredags så nu sitter jag här och dricker AAAH SÅ GOD "päronsplitt" titt som tätt. Jag har fått en helt ny inspiration. Nu när det börjar synas att jag tränar vill jag få det att synas ännu mer. Sådär hälsosamt lagomt. Inifrån och ut...

Nu känns allt mycket bättre. Ledig dag igår med Johan, klipptid, MMsports på Rådmansgatan och lunch på Jensens. Sen hem och boka crossfit, dök upp en minut efter att de stängde incheckningen (17:20, den började 17:30), så vi fick inte vara med... Så jag tog hjälp av min man och brände av ett ordentligt bröstpass, jag kör nästan aldrig det för jag får samma känsla i bröstmusklerna som när jag är låg... svag... skakig... Nu har jag sååå träningsvärk, solen riktigt lyyyyser och jag har ännu två lediga dagar att se framemot :-) 

När kroppen har vaknat ordentligt tänker jag snöra på mig skorna och gå ut och sätta mig i solen med ljudboken i öronen. Jag svär på att hela Stockholm kommer vakna idag, det kommer ploppa upp massvis med vårblommor i dikena igen, vårfåglarna kommer sjunga mer än någonsin... Man blir ju glad ända in i själen av våren. 9 grader varmt idag och inte en snöflinga i sikte.

Jag drömmer fortfarande om att resa. Och vi ska resa. Det är bara nu när rumpan känns insydd i soffan och vi har bott här i ett år som jag gärna skulle vilja sätta mig i en flygstol med destination sol, värme, blått hav och sand mellan tårna så snart som möjligt. Tills dess kanske vi får ta en weekend någonstans. Mer än gärna. När alla andra tar en weekend åker de till Stockholm haha, men vi bor ju här och jag ser definitivt inte exklusiviteten med den här stan så det är lite svårt att njuta ibland. Den är för stor och opersonlig och jag vill bo i en mindre, charmigare stad... Ha ett radhus i utkanten av stan med gång- eller cykelavstånd in till själva centrum. Och resan såklart. Det är typ allt jag kan tänka på. Att resa. Känns som att jag vaknat ur ett hundraårigt ide. Öppnat ögonen. Jag vill se saker. Gah som jag vill se saker.

Blergh. 

Det är ungefär all jag har att säga idag. Och igår. Totalt mun- och hjärntorka. Inte så konstigt i och för sig när man har världens torraste vinterhud, men ändå.

One of these days I guess. En av de där dagarna där jag är så sabla less på... jag vet inte vad. Allt, även om jag har det ganska bra just nu. Det bara... är irriterande. Allting. Det kliar som tusan i hårbotten av mitt nya schampoo som tydligen skulle vara så himla bra för mitt hår, mina toppar har blivit dunderkluvna och går knappt att kamma ut och min hårbotten b-r-ä-n-n-e-r verkligen. Och jag har så fruktansvärd träningsvärk efter marklyften så min rygg gör sååå ont. Och jag sitter och kollar på resor och romantiska hotell på Mauritziusus-blalaha. Jag är så ressugen så jag dör. Varm sol, svalknade vatten, en solstol i skuggan och en bra bok.

Ibland känns det bara som att jag gör det som alla andra vill av mig. Jag lever inte mitt liv. Jag vill leva med Johan, men jag vill ha något eget med honom, och det äter upp mig. Ett eget ställe som är så fantastiskt att vi till och med gillar att diska och dammsuga för att utsikten är så underbar eller att solen skiner och Johan är sådär härligt brun... glad... lycklig... leendes. Att längta efter något och inte veta hur man ska göra för att ta sig dit, för att man plötsligt blivit för feg. Jag behöver en resa, avkoppling, den där solstolen och avstängda mobiltelefoner och tenik och allt som hör till den vanliga dödliga världen. Jag behöver det för en lång tid känns det som. En nystart. 

Det känns som att jag blivit en blek version av mig själv. Okej det har jag ju också, blek och torr, men i annan mening. Torr utsida och det känns som en ganska slätstruken insida numera också. Som att jag är så jävla trist. Jag har tappat den där gnistan. Antar att det är Stockholms-jargongen jag istället fått. Stiga upp, pendla till jobbet, jobba, pendla hemåt, laga mat, träna, mysa med finaste fina, och så samma sak dag ut och dag in................ Jag vill göra någonting mer. Jag hatar detta ordval, men "helst nyss" ..!

Jaaaaa.... jag trivs på jobbet. Såklart :-) Jag är tacksam över att jag får jobba där jag jobbar, att jag har världens bästa sambo som jag inte kan beskriva med ord, en andrahandslägenhet som varit vår nu i ett halvår. Meeeeeeen. Jag behövde bara få gnälla av mig. Eller nåt. Inte för att det hjälper. Jag är bara så..... trött...... på att jag har så svårt att säga nej och stå på mig och göra det jag vill, jag lyssnar BARA på alla andra numera och det är ... gaaah.... vad hände liksom... när blev det så.. när slutade jag vara utåtriktad??? När blev jag introvert(are) - det har jag i och för sig alltid varit, men inte såååhär? Jag behöver väääärme. En solstol och ett skrivblock! Johan bredvid mig.... gaaah... Jag vill färga håret på salong, åka på massage, spa, börja träna crossfit, snorkla i ett hav, äta god mat på en restaurang i solnedgången..... åka tillbaka till Grekland.

Eller någon annanstans där det finns en skön stol, god mat och avkoppling och sevärdheter och ingen stress.... Alltså det här är ju helt sjukt hur jag gräver ner mig men jag vet inte hur jag ska komma upp. Det är inte ens säker att folk förstår vad jag menar. Jag är nöjd och glad med Johan och jobbet, det är tillvaron jag plötsligt blev jättetrött på. Samma sak varje dag. 21 år gammal och gör ingenting. 

Eller jo, fast nä.

Inte idag när självkänslan är i botten och allt bara känns... blah. Ta en kaka eller nåt så blir du glad. Jag köpte jordgubbar idag. Från Spanien. De var inte ens goda. De var säkert besprutade med 27 olika typer av kopiss. Haha nivååååån... gnällspik... Nåja nu är det helg och jag ska NJUTA av min och mannens lediga dag imorgon. Ta nya tag. Ska i alla fall till frissan och sen får vi se vilka äventyr vi åker på. Kan man påpeka att de inte ska stoppa massa mumbojumbo i håret om det inte är naturligt sådant? Jag står inte ut med mitt kliande.... måste köpa nytt shampoo..... och en mörk choklad. Mmmm.

Hejdå från gnällsPIK.

En liten sidogrej bara. Kolla vilken låt jag hittade idag. Nostalgi. Jag fyllde åtta när jag fick Hits for Kids 2 av mor och far i present och denna var med där. Denna och Big Big World. Jag minns den dagen så väl. MMMbop påminner mig om konstiga godisar jag aldrig ätit förut och aldrig kom att äta igen, om den dagens kalas och hur radion gick varm inne i flickrummet. Jag lyssnade på den i bussen idag och blev glad igen. Kanske ska prova med det nu också :-) 

Om man plötsligt har två lediga timmar framför sig så är valet givet vad man hittar på, i alla fall om man heter Jennie... En lång, varm dusch tills kroppen är alldeles rosa och fingertopparna rynkiga (och badrummet fullkomligt igen-immat), ansiktsmask, ögonbrynsplockning och så... huvudet tillbakalutat mot den nya Tempur-kudden som inhandlades igår, med lurarna i öronen och tusentals år tillbaka i tiden till Game of Thrones. Johan har farit på gymmet för en PT-timme, jag har träningsvärk och vilodag efter fyra pass sen tisdag.

Det har varit en sån skön, underbar helg. I fredags for vi ut till söder för att träffa några vänner men hälften av dem dök aldrig upp och det var knökfullt med människor överallt så vi åkte hem när de andra åkte hem efter en burgare på Burger King och en och en halv timmes väntan. Lördagen var Arninge-shoppingdags, jag fick mig ett par nya, jättesnygga stövlar (tack finaste) och den där kudden jag pratade om - jag har längtat så länge efter en hård, men skön kudde, den jag har nu är alldeles alldeles för mjuk och jag sover mestadels lutad mot Johans axel... Nog för att det har sina fördelar, det med ;-)

Och sedan spenderades resten av kvällen på gymmet, en mil på cykel och lite armar under de tjugo minutrarna det var kvar innan det stängde för dagen. Och idag låg vi kvar länge och gapskrattade till Kung Fu Panda, gick ut på en promenad, somnade i soffan och nu är det alltså dags för ljudbok, ingefäravatten och bara... lugn i ett par timmar till min käraste kommer hem. :-) 

Helgen har bara rusat förbi. Pappa och Anneli dök upp under lördagsmorgonen och jag åkte för att möta upp dem. Så härligt det var att få se dem igen, ett känt ansikte som stack ut i myllret av alla stressande stockholmare. Vi strosade runt på stan, letade lunchsställen och hamnade på ett fik på NK. Idag blev ännu en strosa-runt-dag och vi åt en jättegod lunch på ett café i Täby Centrum, dit även pappas kusin Catarina hittade. Så härligt det var, timmarna rusade förbi och vi pratade om allt som hänt under de senaste... många åren som gått. Och oj vad de är lika varandra... samma hår, samma ögonfärg... Jag har ärvt min mammas ansike men resten är pappa rakt igenom.

Nu har de åkt iväg för den här gången. Helgen gick alldeles för fort. Jag tänkte att jag skulle dokumentera mer om vad som hänt och vad vi gjort, men det är som jag sade en gång tidigare, det är när jag är som lyckligast som jag inte skriver blogginlägg alls. Då har jag fullt upp med att njuta av vad som händer runtomkring mig. Och helgen har sannerligen varit det. Härlig och lycklig. Nu är det en månad kvar till nästa familjemedlem dyker upp, mamma hittar hit i slutet på mars. Det kommer bli underbart, det vet jag. Nu ska jag bara njuta av dagarna som förflutit, imorgon påbörjas sista veckan på jobbet om ingenting mer händer... trist... men sånt är livet... allting händer av en orsak. Tänker börja titta på nya jobb då också, uppdatera mitt CV... lite sånt. Vi går mot vår och sommar och allting känns så positivt då.

Om två månader börjar körsbärsträden i Kungsan att blomma... tänk att vi då har bott här i ett helt år. Redan. Det har gått så himla fort. 365 nätter har vi snart sovit här. Jag minns att jag räkade tyst för mig själv den första kvällen, "fyra månader går fort, det är bara...  120 dagar ungefär. 120 nätter i en främmande stad. " Men det blev mer. Det blev bra mycket mer än så och nu tänker jag helt annorlunda. Vi besitter nu en erfarenhet som aldrig kommer att blekna. Att vi tog steget hit. Jag kanske inte vill bo här i resten av mitt liv, jag känner mig mer än redo just nu att skaffa... ett eget boende. Helt eget. Min och Johans. En fast plats att utgå ifrån, veta att nu bor vi här och här ska vi nu fortsätta vårt liv med jobb och resor och lugna sommarkvällar och äventyr. Tillsammans. 

Igår när jag vaknade tyckte jag att det var nog så ljust ute, och så såg jag när jag reste mig upp... Det hade snöat! Alla gröna gräsmattor och dikesblommor var som borta, alla spår av våren hade försvunnit. Idag vräker snön ner och det känns snarare som december än slutet på februari.... jag som hade hoppats på att slippa snön under resten av vintern men se tji fick jag - så går det när man pratar om trollen ;-) 

Idag är det storstädning som gäller i alla rum. Flitiga Lisa har vaknat efter en lång sovmorgon. Men först lite havregrynsgröt så jag får energi, gymmet ska ha sig ett besök först och sånt kräver kolhydrater. Det är ju så himla kul med löpbandet, där kan jag mora på i min egen takt med ljudboken i öronen. Jag har hunnit bra mycket över fem timmar nu, näsan sex. Redan. Den är sååå bra alltså, varje gång jag får möjlighet så lyssnar jag! En timme till jobbet och en timme hem ger mycket (och mina bästa hörlurar dog här om dagen så jag fick slänga dem...) och en timme på bandet eller crosstrainern hade varit helt underbart i kombo. Just nu fokuserar jag på multifunktionell träning. Att få igång hela kroppen. Crosstrainern får igång rumpan, benen, armarna och axlarna och är rikigt tuff beroende på motstånd. Jag ser så framemot det.

Jag ser till och med framemot att städa. Att få det fint. Snart dyker pappa och Anneli upp, och även om de kanske inte kommer hit till oss så vill jag ändå ha det fint. Deras besök här i stan ger mig motivation. Jag drömmer om att fara och resa, två, tre veckor någonstans och tills det händer fyller jag kroppen med den energin till andra saker istället, som att träna, skriva, ta hand om mig själv och om Johan. Jag önskar att jag var mer spontan. Att vi var mer spontana. Fara dit vinden blåser. Men jag har aldrig varit sådan, jag har alltid velat ha fast mark under fötterna, min mark under fötterna. Stabilitet. Trygghet. En fast plats att utgå ifrån. Det är det viktigaste för mig. Men man måste ju tänja på gränserna ibland, sträcka banden lite. Jag försöker göra det så ofta jag kan. Ta ett litet steg utanför komfortzonen. Att göra någonting man inte gjort förut är det mest skrämmande jag vet. Men jag vet också att det är det som får mig att växa som person.  Kontroll. Jag vill ha kontroll. Det är där det sitter. Jag strävar efter kontroll i mesta möjliga mån, men jag blir så löjligt glad efter att jag VÅGAT göra någonting annorlunda och det gick hur bra som helst. Ofta går det hur bra som helst, och då känner jag den där stoltheten och lyckan och vet att själen måste ha växt med flera centimeter. Sån är jag. 

Det kanske har med åldern att göra. Jag var mer äventyrslysten när jag var yngre. Nu fyller jag ju snart... väldigt mycket, igen, så det måste vara det. Hjärnan har börjat bli lite rostig och mossig sådär. Jag hajar verkligen till när jag tänker tillbaka. För ett år sedan, satt vi arbetslösa och myste i vår nya lägenhet, och jag tänkte DÅ, att "för ett år sedan, jäklar vad mycket som har hänt sedan dess - jag har blivit sambo, på riktigt". Men det här året... jösses... Vad hände? När hände det? Åh, resa... varma stränder, varma hav... god mat... underbart sällskap och en orangeröd solnedgång över horisonten... jösses... Jag längtar, drömmer, hoppas, önskar. Snart. 

Helt inne i min egna värld på ICA, intensivlyssnande till Daenery Stormborns bröllopsfest, skyndar på tankarna för att inte missa en endaste mening. Det var snabba ryck i hjärnverksamheten just därför. "Smör", "gröt" och så nästan vid kassan, extrapris på nytto-müsli (grötpålägg) lade jag upp alla varor på bandet, drog snabbt ur ena luren medan jag skulle betala så jag hörde vad han sade och fortfarande lyssnade på boken... och så börjar han småprata med mig. Alltså jag orkar inte. "And then he mounted her from behind, like a stallion mounts the mare", "hej, hur är det med dig ikväll?" Eh... öööh... "bra, tack", mumlade jag, "again and again, harder and harder". Allså gud! Ja det blir 96 kronor tack, åh, kontanter, okej, då ska jag sätta in dem här, vill du ha kvittot? blink blink blink. "And then they were two, two dothrakis, and the girl, the mare..." HJÄLP. STANNA BANDET. 

Fumlade med kortet, hundralappen, försökte le, lyssnade, höll hårt i börstelefonen och klampade vidare till varorna för att packa dem. Ja då hade förra veckans glada påg redan gjort det och höll fram påsen som en pokal och hade han varit en hund hade han viftat på svansen och så sade de båda "trevlig kväll, ha det så bra!" och log som två... leende ICA-anställda, medan uppläsaren ersatte sexleken med ett dussinmord. Nåja jag är glad att det inte var 50 Shades of Grey i alla fall... men ändå... alltså. Jag tappade säkert bort femton meningar bara därför, blev tvungen att spola tillbaka en halv minut och börja om just där dussinmordet påbörjades. Bara för att han började prata med mig. Haha. Jag kan verkligen inte göra två saker samtidigt. Det GÅR inte. 

Nu är jag tillbaka i soffan och ska fortsätta lyssna med mitt mitt-i-veckan-vin Multi Kvinna och slappa resten av kvällen. Tröttheten ligger över mig som seg kola. Bara en dags arbete kvar och sedan ledighet i tre dagar och pappa kommer hit till storstan. Så härligt det ska bli. Jag längtar verkligen. Jag längtar efter massage också. Spa. Solnedgångar. Och att prova Berocca Boost. Eller Performance. Men det får vänta till lönen kommer. Likaså hårklippningen. Om jag får jobb vill säga. Annars... not so much of neither, haha ;-) Det löser sig.