Sons of Anarchy sågs under fem timmar under gårdagskvällen och natten, sen var det ett par timmars sömn och så började karusellen om. Nu är säsong två slut och vi tittar upp och inser att det håller på att bli mörkt. Jösses. Vi har hittat nya avsnitt på Netflix, hade de på datorn också men det är ju så skönt att bara slå igång xboxet, lägga sig i soffan och så spelas avsnitten upp en efter en om man inte pausar då försås. Nu förstår jag äntligen vad de säger och tycker att serien är sååå bra, riktig nagelbitare emellanåt. Även om Jax inte direkt är någon snygging värd att hänga i granen ;)

Kycklinggryta på spisen, nyätna och snart på väg mot gymmet. Någonting måste man ju göra så att det känns bra i samvetet... eller ja det gör det ju, har varit så underbart att ligga uppkurad bredvid Johan hela helgen, men inte har vi varit produktiva. Fast såna dagar kan man också behöva ibland. Ladda om batterierna. Bara slöa, mysa. Så himla skönt. Ny vecka imorgon, nya tag. Men det är inte än. Det finns fortfarande en hel eftermiddag och kväll kvar att lägga beslag på... och det är precis vad jag tänker göra. ♥  

Fönstren vidöppna och den kalla vinterluften fyller lägenheten och tar med sig alla dammpartiklar ut. Sägkläderna hänger i karmen och i tvättstugan molar torktumlaren på de sista minutrarna. Det snöar och är uppehåll om vartannat och jag har sån energi trots min onda rygg, tänkte det är lika bra att städa så vi har fredagsfint här sen!

Det känns bättre än igår, Johan knådade och idag när jag var ute och promenerade så knakade det härligt och låsningen släppte markant - men jag tror jag håller mig från träningen till imorgon och på söndag, då får jag i alla fall ihop fyra pass den här veckan. Och det räcker gott och väl. Imorgon blir det ett konditionspass igen, ska börja kära mer sånt för att stabilisera upp kroppen från topp till tå - löpning ger otroligt till alla muskelgrupper och kan nog hjälpa mina stela höfter litegrann. Jag är inte så bra på det, just konditionsträning... har ju fått asma på senare dar??? och får ingen luft när jag springer ute, men inomhus går det bättre. Så nu ska jag försöka börja med det varann gång jag tränar. Många bäckar små. 

Jag har även flera idéer om vårt hushåll. Nya gardiner skulle inte vara helt fel, likaså en ny matta i sovrummet och ett överkast. Tror att IKEA eller Rusta får sig ett besök sen när jag får lön. Vi har bott här i fyra månader så det kanske är dags att börja flytta undan hyresvärdens grejer lite mer... jag har mina ideer som sagt, vi får se efter lönen hur det ser ut. Jag skulle till och med vela måla. Fotografera. Rita. Åh så kul. Skapa någonting. Men tills dess får jag använda händerna till städningen... och inköp av gomiddag... och göra mig fin inför kvällen... det är ju trots allt fredag. ;) fast Johan ska visserligen på AW ikväll... Justja! Nåja, jag får väl äta gomiddag själv och fara och dö på gymmet en sväng, skaka mina lurviga där... löpbandet kanske? Gammal-mormor-promenad?  Cykel? Eller nä... vi får se... är man skadad så är man! 

... Ny dator! Vi har precis utökat familjen Teknik med ännu en lattjo liten pryl. En Lenovo y510p, enligt vad jag har förstått en riktig superdator med härligt maddafakking ljud jag dör. Sabaton - Ruina Imperii dundrar på från djupt inuti honom och jag blir nästan mållös över att en bärbar liten skit kan låta sådär. Uppkurad i soffan i Johans julklapps-fleeceponcho försöker jag lära mig den nya manicken då jag misstänker att jag och Leo inte lär få så mycket tid för varandra när Johan kommer hem och tar över honom haha. Men det gör ingenting :) Jag har ingen aning om alla sifferkombinationer och bokstäver huller om buller som beskriver hans prestanda, men bra är han, det har jag sett och känt och läst. Och så är han svart med röd belysning. Och har alla bokstäver och siffror på tangentbordet i precis rätt ordning! Stor och rejäl och en riktig speldator med dubbla vad det då heter så man utan problem får plats med Skyrim, Sims, Photoshop OCH alla andra möjliga mojänger som är bra att ha. Gamermode ON.

Vi åkte emot Märsta tidigt imorse efter en natt med lite sömn, mötte upp en kul kille och fifflade med datorn, blev bjuden på turkiska bakelser och turkiskt te och slog till. Datorn var så gott som ny, använd av en okunnig tjej mest för Facebook... så vi gjorde honom bara rättvisa genom att ta hem honom, vår Le(nov)o ;) Sen var det jobb fram till 17:00, massor att göra nu efter julveckorna så timmarna gick och går rasande fort. Nu ska jag invänta min favoritman, duscha och fortsätta lyssna på Leos sångröst i ett par timmar till. Vi är med dator!

Jag tänkte göra en liten årsresumé av året som gått, men när jag kom halvvägs insåg jag att det blir alldeles för långt och komplicerat. Det behöver inte vara komplicerat. Året som gått har stärkt mig, jag har vandrat på vägar jag aldrig trodde mig vandra på och jag har och har haft den otroliga glädjen och lyckan av att vakna upp varje dag intill den människa som jag älskar med hela mitt hjärta.

De här bilderna representerar hur jag ser på livet. De här bilderna representerar mina motton. Det behöver inte vara svårare än så. Det behöver inte vara lättare än så heller. Det bara är. Det är livet, som det är tänkt att vara. Ingen sade att det skulle vara enkelt. De sade bara att det skulle vara värt det. Om du älskar någon, säg det. Om du undrar något, fråga. Du ska lyssna på ditt hjärta. Den kommer inte alltid att tänka logiskt eller ens rationellt, men den kommer att leda dig till lycka, och lycka är balsam för själen.

J obbfesten med Mexikanskt tema är avklarad, väskan är packad och jag är nergosad i soffan med min fina fina julklapp... Min man han kan verkligen. En babymjuk morgonrock i fleece som är så skön att kroppen spinner tyst för sig själv när jag drar på mig den, åh. Tack så mycket, tack ♥ Och jag som redan köpt (fått) mig en julklapp som jag ska ge honom som han ska ge mig... boken Nytt Bröd - en ny matrevolution med glutenfritt bröd som verkligen är nytänkande och nyskapande. Det lönar sig att jobba där man jobbar, en riktig fullpoängare! Åh som jag längtar till julafton. Jag har ju i princip noll julkänsla nu med åtta plusgrader och grön gräsmatta och grannens rosor som fortfarande blommar men... snart så. 

Min bloggvän Josephine utmanade mig i att skriva tjugo saker om mig själv på Instagram och jag tänkte verkligen hinna med det idag - men jobbfesten och soffmys när jag kom hem fick gå före. Jag ska involvera även Johan i min übersköna morgonrock och njuta av sista kvällen innan det blir ett par dagar utan varandra då han inte får semester förrän 21/12. Hamnar på samma flyg som min svägerska imorgon kväll, vi har inte setts på ett år så det ska bli jättekul. Sen tillbringar jag ett par dagar hos mamma, sen rejsar vi till Kalix och firar lilla julafton där och så tillbaka till Piteå för stora julafton med massor av nya släktingar. Åh jag längtar! 

Men först en sista dag för i år på mitt nya jobb. Jobbfesten var så himla mysig och jag kramade och kramades med så många. Jag har landat så fint där bland alla tycker jag... vore jättesynd om jag inte fick fortsätta. Men men. Imorgon vet vi nog det. Nu ska jag fortsätta mysa. Sluta skriva. Packa packa packa. Mysa. Njuta.

Med gårdagens video framme vid pannloben (det känns som att det är där jävlar-anamma-genen sitter) tog jag mig i kragen och packade snabbt ihop mina saker inför ett besök på gymmet när jag slutade. Eller tog mig i kragen är fel ord, jag såg framemot det måste jag säga. Rygg. Mitt nya favoritpass. Och armar. Jag gick tillbaka till pannloben när armarna gjorde ont och jag hade fyra gånger kvar att lyfta - istället för "det går inte" tänkte jag "smärta är fasiken bara tillfälligt och vad får jag ut om jag står ut i femton, tjugo sekunder till jämfört med om jag ger upp nu?" 

Jag försöker vara positiv. Vid varje orolig tanke som dyker upp, kontrollfreak som jag är, vinklar jag den och tänker "nu är det såhär, jag sitter här och behöver varken stressa eller skynda eller tänka på någonting annat än här och nu, allt annat löser sig." Med musik i lurarna hamnar jag i min egen bubbla med lugna andetag och lugna tankar på dagen eller uppgiften som väntar. Ingenting annat spelar någon roll. Gud, efter allt som hände i somras med mitt gamla jobb är jag glad att jag har kommit till rätta nu. På torsdag får jag veta om jag får förlängt kontrakt. Vi hade en halvtimmes teoretisk genomgång idag och därefter ytterligare en vid datorn och nu känner jag mig varm i kläderna - min chef var jättenöjd med min prestation bortsett från lite småglömsk som jag är ;) 

Jag håller tummarna. Tänker positivt. Jag kan inte göra annat. Det tjänar ingenting till att oroa sig eller att älta så som jag alltid brukar göra; jag kan inte göra mer nu, det ligger i chefernas händer baserat på de tre förgångna veckorna som gått. För att komma in som helt färsk utan egentlig kompetens och bli satt rakt ner i ormgropen har jag lyckats få bukt med de flesta ormar och klättrat upp därifrån mer och mer för varje dag. Det går! Jag kan! Jag kan faktiskt! Och får jag inte förlängt, ja då är det inte mycket jag kan göra åt saken. Söka nytt jobb. Helst inom företaget. Någon ledig plats måste det väl finnas. Men nu ska jag inte tänka på nödlösningar som kanske inte ens behöver finnas, ska inte lägga krokben för mig själv och krångla till allt i onödan. Jag ska njuta och kämpa och vara glad över att leva just idag. Glad för att vara jag, här, nu.

Alltså. Jag hade planerat att göra så mycket idag, ta mig in till Täby för att julklappsshoppa, till gymmet för att jag inte har tränat på hela veckan (galet) och städa och husera här hemma. Började med att sova ut ordentligt och äta frukost i lugn och ro och därefter tänkte jag att näe, det får bli en lugn dag hemma med promenad ner till sjön som största ansträngning. Kände att jag behöver det mer än allt det andra just nu.

Inatt drömde jag att jag var gravid och födde barn. Jag ammade till och med och han hette tydligen Amadeus när han kom ut - inte enligt mig, men alla andra och speciellt enligt Johan fast vi sedan dag ett kommit överrens om ett annat namn. Jag blev jättearg men kunde tydligen inte ändra ett redan givet namn. Hmm. Jag tänkte mig Oliver eller Valdemar eller något sådant och hade andranamnen klara, och så får jag höra av varenda levande släkting "Välkommen till världen, Amadeus!" Så ni förstår ju att jag är trött och seg idag efter den förlossningspärsen ;)

Nu lite Amacing Race, Fable 3 och soffliggande ett tag till. Ibland får man ha sådana dagar. Ibland måste man ha en sådan dag. Total återhämtning för att kunna ta nya tag. Det är en ledig dag imorgon och sedan fyra heltidsdagar och så åker jag hem till norr. Det känns himla skönt. Jag längtar.  

H undra lager hudlotion och ansiktskräm och handkräm och ändå känns hela kroppen torr som fnöske, den suger åt sig all väta från krämerna och ingenting blir kvar utanpå. Gud vad jag inte gillar vinterhud. Hela kroppen går liksom i ide. Håret också. Det spelar ingen roll hur mycket jag än sprutar på balsamspray och oljor och andra mumbo jumbo, en kvart senare är håret minst lika torrt och elektriskt och jag klippte mig just så det har inte någonting att göra med nötta toppar. Alltså på morgonen när jag vaknar har jag ett afro runt huvudet eller ja, runt ansiktet (det där med elektriskt). Nå inte riktigt men ni förstår... det är inte lätt att vara kvinna på vintern.

Nåja jag har smetat foundation... ajajaj... på torransiktet - som att det mår bättre av det nej - för ikväll ska vi gå och se Hobbit 2. Gud så jag längtar. Jag har längtat ända sedan vi såg första, och nu är det äntligen dags. Bussen går om tjugo minuter, egentligen hade vi kunnat gå men det är mörkt och vi har inga reflexter och varför utmana ödet som stavas julstressande hem-från-jobbet hem-till-helg-firandet-stockholmarna i sina fina bilar utan vinterdäck för vadå vinterdäck måste man ha det när det är halt på vägarna? Bilarna slirar och far i korsningen utanför oss och bromsarna får oftast inget fäste, nä konstigt när sommardäcken är lika klistrade på bilarna som mitt hår är i mitt ansikte. Hemskt. Och det är ändå december, om än bart på marken och många plusgrader.

Resten av helgen - är det redan helg liksom!!! - ska gå åt till träning, sminkvägran och återhämtning. Jag har laddat med frukt och te så jag ska vitaminbomba kroppen hela helgen. Johan jobbar tyvärr resten av veckan blääää men idag har han varit ledig och vi har haft en underbar dag. Hobblarna kommer att bli pricken över I:et helt klart :) Glömde bort att jag ägde en inbyggd webcam så här kommer en dagsfärsk bild på de två Täbyhobblarna inför biobesök, gah som jag längtar tills linserna landar i brevlådan...