Direktlänk till inlägg 16 november 2015
I resten av våra dagar, tillsammans, vi två
Jag hoppas att det alltid kommer vara så
Från tidens början till universums slut
Den kärlek jag hyser räcker livet ut
Jag somnade i soffan igår, tätt intill under täcket jag hämtade medan pistolskotten ljöd från teven. Vaknade till efter en tid, såg rakt upp i hans grå ögon och blev så himla lycklig. Kär. För ett par sekunder visste jag inte vem jag var, vem han var. Men det där ansiktet, som såg på mig. Som log. Med den där blicken. Den djupa, varma. "Jag älskar dig så mycket." Och det fladdrade till i magen. Jag älskar dig. Med djupet av mitt hjärta. Sedan blundade jag. Somnade om. Vaknade av hans fingrar mot min kind. "Kom, så går vi." Och vi gick. Och jag somnade. Och jag log.
Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...
Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 | 6 |
7 |
8 |
|||
9 | 10 |
11 | 12 |
13 | 14 |
15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 | 25 | 26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 |
|||||||||
|