Jag har massor att säga, massor att berätta. Känner suget efter att skriva, att skapa konst med mina fingrar, lösa och skapa problem för mina herrgårdsvänner som snart ska på dejt. Men sidorna ekar tomma, markören bara blinkar. Bloggsidan har stått orörd nu i en halvtimme medan jag har gjort annat, druckit te, kramats med Johan, röjt upp lite i köket, suttit och bara varit framför datorn och lyssnat på långsamma låtar som inte kräver särskilt mycket närvaro. 

Jag är trött och seg idag efter gårdagen. För fyra kronor fick vi gå och se Madonna uppträda på Tele2 Arena, vilken makalös och fantastisk show. Jag satt och hulkgrät emot Johan när hon höll sitt tal om Paris och om mänsklighetens värde. Jag är ju sån. I vår släkt har vi känslorna i magen. Och oj vad ont det gjorde. Vad fint det var. Så himla magiskt. Sen var vi hemma runt halv tre, dråsade i säng och vaknade tjugo över åtta... snark.... Så hela dagen har vi legat i soffan i princip, bara stigit upp för att ta en kort och långsam promenad, duscha, handla och laga mat. Imorgon väntar diabetesprover.

Jag läste ut Färjan, Mats Strandbergs nya skräckis också efter att vi spelade ut The Last Of Us. Hujedamig. Sista orden fick mig verkligen att kasta (nästan) boken ifrån mig och bara neeeeeeej. Men jag gillade den. Den var bra. Ruggig och äcklig emellanåt. Jag som har jobbat två år inom företaget han beskriver hittade inga faktafel, inga som jag reagerade på i alla fall. Och det är bra. Det märks att han vet vad han pratar om, märks att han har gjort sina efterforskningar. Sådant gillar jag. 

Med en hjärna som känns full i gröt inser jag att det kanske är bäst att sluta skriva. Orden blir styltiga, meningarna saknar mening (nu fick jag till det), och kroppen bara säger åt mig att lägga mig ner här intill den varma, levande och härliga mannen som redan ligger där och kör fortsättningsscener från The Last Of Us. Jag ska bara scrolla förbi mina bloggar, avsluta Clicker Heroes för idag och bara... sjunka ner bredvid med morgonrocken och fleece-filten. Hur skönt. 

Madonna och helgen är värd ett helt eget inlägg, men det får jag ta när jag piggnat till. Än är det inte slut på detta underbara, denna härliga bubbla. Som jag ska njuta av de sista timmarna innan det är dags att ge sig tillbaka till arbetet. Som jag ska... zzzzZz.