Hej! 

God Jul och Gott Nytt År!

Jag hade en alldeles underbar jul med släkten. Fredagsjul hos mamma med Christer och Johanna, sedan måndagsjulafton med närmaste släkten på pappas sida och så kvällsmys med Johans släkt i Vånafjärden. Fick så mycket fint och att träffa släkten såhär under juletider tycker jag är det bästa med hela året, varför är det inte jul lite oftare?

Nu är jag och Johan husfru och husherre i ett par dagar. Vi myser på i pappas gigantiska soffa framför Xbox och pelletskamin, lagade Sweet & Sour med kyckling idag och det blev supergott, pratar om den nya lägenheten och att det kommer bli skitkonstigt att inte behöva vara kloss i varandra hela tiden. Men jag klagar inte på det, det har jag aldrig gjort, för det är ingenting att klaga på. Jag trivs med att ligga i famnen på Johan och se teve, trivs med att ha honom så nära. Nu när jag är ensam och han har farit iväg på gymmet känns desto konstigare, varför är jag ensam här när han är där? Gud så kär jag är i honom haha. Hur ska det då gå när han åker iväg så fort vi fått lägenheten och är borta i två-tre veckor? Kommer sakna honom till vanvet, men samtidigt är jag så stolt över honom som gör såna där saker, åker och bara GÖR någonting. Önskar jag var likadan, bara, ja hej jag ska till Göteborg och gå en kurs i målning, åker om en månad..

Nåja, det kommer väl det också. Kände och känner att jag behöver ett år för att mogna och komma ut ur mammas och pappas bubbla, den som jag befunnit mig i under arton år. För ett år sedan bodde jag fortfarande hemma och allt var precis som det alltid varit, mamma, pappa, barn, fint hus, två bilar, skola, jobb. Nu bor jag själv, mamma bor själv, pappa har sålt huset och jag går varken i skola eller jobbar.

Men det ska det bli ändring på. Jobbet i alla fall.

Funderar också på att söka till universitet. Beteendevetare eller nåt sånt. Psykologi. Samhällsämnen. Historia, jag vet inte, rättsvetenskap? Resa. Resa till varma ställen. Till USA, inte bara New York. Australien. Thailand. Jag börjar komma ut ur the comfort zone nu, sakta men säkert, öppnar mina ögon för andra saker för jag vet att i Kalix finns ingen framtid, man måste flytta för att utbilda sig, för att se annat. Bebistankarna har försvunnit så gott som.  Jag inser att jag måste röra på mig innan jag "ynglar av mig", måste se saker, uppleva saker, tillsammans med Johan. Vi har snart varit tillsammans i ett och ett halvt år. Mitt liv. Mitt innersta. Min andra halva.

Jag måste leva livet nu. Jag är snart tjugo år gammal, har pengar på banken, inget jobb och ingen skola. Än. När passar bättre att åka och se saker än just nu? Just det. Man måste våga för att vinna, och stannar man kvar på samma ställe hela livet går man miste om så mycket. Det gäller att se saker medan man fortfarande kan och medan man har alla förutsättningarna för det. Medan man fortfarande har viljan.

Ta hand om er och om varandra. ♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...