Och mitt i flyttkaos, svett, tårar och dumma påsar som går sönder ringer telefonen. Gävle Högskola säger att grattis, vi har en ledig plats på din drömutbildning, vill du ha den? Ehm... jadu... jag ska bara plocka upp hjärnan och hakan jag tappade någonstans mellan alla flyttlådor, vänta.

Jag skulle vakna mitt i natten och gå upp och ta en lång promenad. Jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi tillslut har blivit sams. Det skulle bli för tomt om ingen fanns där och värmde mig inatt. Men jag skulle aldrig ha tålamod av att någon bli förstådd, ingen känner mig så väl som du... jag skulle fastna i min ensamhet om du lämnade mig nu.

Och så vidare. Jag vet inte. Jag kan inte tänka. Jag vill inte tänka. Det gör för ont. Jag vill inte välja. Vi har gått igenom så mycket tillsammans ... vi har provat distans och det funkade inte, hjärtat grät och varje dag var en enda jobbig pina tills vi sågs igen och klamrade oss fast vid varandra som iglar, levde på kärlek och hotellfrukost och utsikt över Hammarby sjöstad i panoramafönster på elfte våningen. Vi levde på kärlek på en luftmadrass i elva dagar, krampaktigt hållande i varandra. Gå inte, gå inte. Och illusionen slets i bitar när tåget rullade in på stationen och flyger tog mig bort från hans ansikte.

Tills Johan en dag skrev att han har fått nog. Jag kommer hem på fredag, jag har sagt upp min lägenhet och pratat med min lärare. Och sen dess har vi varit tillsammans varje dag, vi bodde ihop redan efter ett par veckors "vanligt" förhållande. Det går inte utan honom. Jag kan inte leva utan honom. Jag vill gå min utbildning, men jag vill inte välja. Inte en chans att jag kan börja redan på måndag.

Jag vet inte varför jag älskar honom så grobianiskt mycket. Han bökar runt i sängen till han hittar en sovställning som passar och sen får jag anpassa mig efter det men gudars inte röra på mig för mycket, han är irriterande smart och konstnärlig och bekväm och är så förbaskat snygg att jag får ont i magen av att bara titta på honom och när han tittar på mig vet jag precis vad han tänker på och vad han vill ha.

Ja han skulle följa med mig till Kalifornien om jag flyttade dit. Ja jag skulle följa med honom till Zimbabwe om han bad mig. Men nu har han fast jobb och vi har två lägenheter att betala och jag börjar i så fall skola på måndag redan. Det går inte. Tre hyror går inte på en månadslön. Hmmm... men säger vi upp lägenheten där hemma kommer jag gråta big time för då försvinner min fasta punkt, då försvinner den... vår vinter... den vinter det hände så otroligt mycket under som vi gick stärkta ifrån... min älskade Johan. Och lilla O... Jag klarar inte det. Jag klarar inte att se den försvinna trots att ingen bor där längre .. nu ligger jag och lipar i vår nya lägenhet och tycker att världen där utanför bara är så stor och läskig och.... jag vet inte vad jag ska tänka eller säga eller göra. Jag skulle fastna i min ensamhet igen...

Hej!

Fy vad trött jag är. Ögonlocken orkar knappt hålla sig öppna och huvudet är tungt av för lite sömn. Tre fyra timmar på två X-pass är inte roligt vill jag lova. Så istället för allt jag borde göra såsom att gå och handla, laga mat, diska och vara ute i värmen tänker jag lägga mig i sängen, krypa ner under täcket och sova i nån timme. Mobilen stängs av, ytterdörren låses och allt är tyst, skönt, svalt, och sängen är stor utan Johan. Har hunnit med en pratstund med jobbkompisarna nere i terminalen, checkat passagerare, ta mig upp ur sängen efter fyra timmars sömn (först på listan) och efter-jobbet umgänge med Johan2 framför Call of Duty. Nu är orken slut och den här donnan ska sluta sina bruna (usch vad äckligt det lät) (shake them brownie!) och glömma bort vad det stod på Antagning.se tidigare idag. Haha. Godnatt. Härliga fredag. Må du stanna länge.

Jag har alltså 158 anledningar att sova bort den nästkommande timmen. Eller 222. Eller 141, om man så vill. Stackars L på mitt jobb har 1328. Vad ska vi göra med våra liv? Jobb, Rom och annan resa står högst upp på min lista just nu. Jag har 158 anledningar att njuta av livet just nu, just som det är. 158 anledningar att åka till Rom!

Äntligen ledighet samtidigt som fina fina!!! Ledig lördag blev sovmorgon, liggandes i sängen till två, sedan in till stan för att råda bot på ett plötsligt sug efter en mixer/blender. Senaste numret av Topphälsa har gett mig världens dille på smoothies och raw food, speciellt grönsaker. Vår mixer lämnades hemma i Kalix men nu är vi ägare till en ny fräsig manick som ska få stå för frukosten imorgon. Och jag ska sen laga lax och vårprimörer (sade jag grönsaker???) till middag, inspiration efter senaste numret av Mersmak ;)

Har även börjat nosa bland osthyllorna på matvaruaffärerna. Blåmögel, brie, bitmögel, get, får... Att något så oförutsett kan vara så ruskigt gott - senaste inköpet blev vitmögelost som jag smaskade på nyss. Tänkte bjuda Johan på middag ute men vi halkade in på Max och knaprade i oss 14.000 kalorier eller nåt, men hehe, ibland får man unna sig. När magen och blodsockret skriker slänger man i sig det som finns närmast till hands och det råkade vara vår kära kompis Max... Sedan vidare mot Stureplan, Humlegården och sittandes i solen och prata om allt och ingenting.

En helt underbar dag har jag haft trots att jag klippte av skosnörena på Johans nya skor och fortfarande lider av lite dåligy samvete efter gårdagens blunder på jobbet ;) Men men jobb pratar vi inte om när vi är lediga, det finns gott om tid till att irritera sig på det under veckorna. Ännu en ledig dag väntar och sen är det inte länge kvar till vi får besök hemifrån!!! Så härliga nyheter!!! Kaaaan inte veckan gå lite fortare :)

Hej! 

Idag var det dags för vårens blodsockermätning på sjukhuset, småpratade en bra stund med sjuksköterskan Ewa som gav mig prov på Glucotabs (typ Dextrosol fast starkare) och en ny blodsockermätare då min visat helt fel resultat och datum. Under de senaste veckorna har jag haft resultat som tex 13.7, 17.4, 21.3 fastän jag har känt mig helt... normal,  har ätit bra och sällan varit hög. Och när jag fått känningar och varit nere och skulle ha nosat på 2.0-strecket visade det 7.7??? Ja tur var det att jag fick en alldels ny och fungerande och till min glädje: rosaröd! Skitsnygg verkligen :) 

Sen traskade jag iväg till gymmet, körde lite armar med Johan och tuggade Glucotabs och banan och åt därefter klyftpotatis, grönsaker och hamburgare framför Vikings hemma i tevesoffan. Vi har även tackat ja till att jobba i Stockholm så vi blir storstadsbor i alla fall för ett tag, känns faktiskt helt okej... man kan ju alltid komma hem. Jag tänker prova en månad och se och är det verkligen inget för mig så finns alltid lägenheten här hemma en timme bort med flyg. Det blir nog bra det här :)

Hej!

Efter läkarbesöket som tog fem minuter och ett intjänande av ett högkostnadskort (som 19-åring haha...) somnade jag i soffan. Trots att Johan spelade Xbox på hög volym och jag låg i någon konstig ställning drog jag till med en en och en halv timmes powernap och det var gudomligt skönt!

Blev teve + dator under resten av dagen/kvällen med Johan, Loka-drickande som smakade flytande chokladglass.... och gårdagens lax till middag :) Sedan ringde läkaren upp med provsvaren - de vita blodkropparna hade minskat tillsammans med äggvitan/proteinet så jag ligger inte längre i riskzonen för att en urinvägsinfektion ska bryta sig igenom. Hon var förvånad över att jag inte blev ordinerad antibiotika i mars när jag var på diabetesundersökningen och fick hem ett resultat om äggvitemängden, men nu har kroppen lagat till sig själv nästan helt så jag är superglad och lättad. Nu kan vi åka till Stockholm utan att vara rädd för den saken och jag kan verkligen säga att jag nu är helt medicinskt frisk efter operationen för en månad sen :) Om bara illamåendet ville släppa så hade jag varit i himlen just nu!!

Hej! 

Imorse fick jag ett mail av min moster som verkligen gav mig en riktig aha-upplevelse. Rubriken var: "Normalisera ditt blodsocker och rädda tusentals"  av kostdoktorn.se- den handlade alltså om diabetes. Såhär stod det: 

"Det här är det viktigaste jag skrivit på länge. Som du säkert redan känner till är vården av diabetiker i Sverige en skandal. De får ännu oftast råd att äta kraftigt blodsockerhöjande mat (kolhydrater; pasta, potatis, ris, vitt bröd, vitt mjöl). Precis den mat som bevisligen gör den sjukare och får dem att använda sig av mer medicin. Skandalen påverkar dig: Även om du inte själv har diabetes så finns någon av de 350 000 svenskarna med sjukdomen säkert i din familj eller bland dina vänner.

Dagens kolhydratrika kostråd till diabetiker baseras inte på en enda vettig studie som visat bra effekt. De baseras bara på den numera motbevisade rädslan för fet mat. Det är hög tid att lägga den bakom oss. Så hur kan vi hjälpa till att skynda på frågan, så att inte fler svenskar än nödvändigt blir blinda, dementa eller amputerade på grund av sin urspårade diabetes?"

Alltså jag satt och hoppade upp och ner i soffan med vidöppna ögon, DET ÄR JU DET JAG HAR SAGT HELA TIDEN! Diabetiker mår inte bra av att äta mat som innehåller kolhydrater. Det är bevisat, det gör vi inte, och på artikeln jag tänker bifoga fanns det exempel på vad som händer med insulinmängden när vi stoppar i oss bröd eller pasta. Slutar vi äta mat med högt kolhydratinnehåll behöver vi inte ta ens i närheten av den insulinmängd vi vanligtvis gör, och det gäller alla oavsett om man haft diabetes i femtio år eller fem. Det spelar ingen roll att vi balanserar kolhydratsintaget med mer insulin, kroppen behöver inte så mycket insulin om vi bara skulle skärpa till oss med maten, dessutom ligger kolhydraterna kvar i kroppen länge och bryter ut när insulinet slutat verka - exempelvis på nätterna!

Men det är inte så bara att veta om inte ens diabetesläkare har sagt någonting. Jag fick höra detta det första jag gjorde och jag har läst på så otroligt mycket under de två år som gått sedan den dagen. Varför kan jag inte äta potatis längre? Vad händer om jag gör det? 

Artikeln nämde vidare, och det tänker jag också göra baserat på mina erfarenheter: Vi behöver inte vara rädd för fet mat. Ingen behöver vara rädd för att äta LCHF (low carb high fat). Den "dieten" är inte så populär som den är för att folk svälter när de äter det och tycker att det är vedervärdigt. ALLA som provat LCHF tycker att det är helt underbart, a little bit of heaven och det finns miljoners med recept. Den första veckan är tuff, men sen... sen kommer du undra om du verkligen mådde så bra som du trodde innan. Jag har ALDRIG mått så bra som efter att jag slutade äta kolhydrater, eller drog ner på det så mycket jag kan. Magen är inte längre uppsvälld, jag sover bättre, jag känner mig piggare... och blodsockret är stabilt!!!

Så snälla ni med diabetes, och ni andra som läser detta: Sprid vidare detta budskap. Det är så många drabbade som inte vet om det, som inte vet att de äter fel mat och därför får otroliga blodsockertoppar och dalar... Varför göra sig själv blind, amputerad och se hur organen sviktar en efter en när vi blir sextio för att vi inte åt hälsosamt och bra medan det gjorde skillnad? Ät bra och må bra för din egen skull, för din familjs skull, för dina kommande barn och din man/fru. Snälla. Jag, som kroniskt sjuk diabetes typ 1, ber dig. Om du kan göra skillnad, varför gå en alldeles för säker död till mötes, alldeles för tidigt?

Här är artikeln: http://www.kostdoktorn.se/diabetes/?utm_source=Kostdoktorns+nyhetsbrev&utm_campaign=1e183af886-Test&utm_medium=email

Hej! 

Jag hade helt glömt bort att lägga ut receptet på min blomkålssoppa märkte jag, oops! Mina mått är som alltid baserat på ögonmått och synvinkel men jag tror nog att jag fått ihop det så likt min soppa som möjligt.

Mättande blomkålssoppa LCHF med spenat

Ett halvt paket djupfryst blomkål

Ett par stycken djupfrysta broccoli

Djupfryst, hackad spenat (du ser själv hur mycket du vill ha i)

Salt och peppar (jag använde svartpeppar, vitpeppar,

paprikakrydda, lite chili och eh... citronpeppar)

En grönsaksbuljongtärning
En klick smör/margarin
En burk fet creme fraiche 

Bacon eller rårivna morötter som garnering

1. Koka blomkål, broccoli och spenaten i samma kastrull tills de blivit mjuka tillsammans med salt och en grönsaksbuljongtärning (eller sätt ner den på punkt tre). 
2. Häll av vattnet så att det bara finns litegrann kvar, det ska inte täcka blomkålen.

3. Häll i creme fraichen, rör om med en slev. Salta och peppra. Gillar man vitlök kan man gärna ha i det också.

4. Mixa soppan så slät du vill ha den med hjälp av en stavmixer eller handkraft. Den ska bli ganska tjock i konsistensen.

5. Servera med antingen knaperstekt bacon ovanpå eller rårivna morötter. Båda alternativen är supergoda, baconet om du vill ha extra salt och morötterna om du vill ha lite mer att tugga på.

6. Ät och njut! 

Hej! 

Idag händer det mycket på agendan. Lägenheten ska städas och det härliga diskberget ska gås igenom. I eftermiddag kommer Frida på besök, ska bli sååå kul :) och sen är det spinning som gäller. Blev high carb low fat till frukost i form av plättar med jordgubbssylt så att jag grundar ordentligt med kolhydrater, jag märker redan nu på de få träningspassen jag varit på att kroppen kräver så mycket mindre insulin än tidigare veckor när jag inte tränade. Har man diabetes bör/ska man ta insulin till varje måltid, det vill säga fem-sex gånger om dagen. Mitt socker låg på ett bra värde hela gårdagen trots matintag, ända fram till kvällen då jag åt en citronbakelse och mitt första insulintagande blev ett faktum :)

Till lunch blir det blomkåls- och spenatsoppa med creme fraiche och bacon tänkte jag, och middagen som stod skrivet på matsedeln kände jag mig inte sådär jättesugen på så vi får se vart dagen slutar. Gårdagens bloggrubrik resulterade i en andra plats på besöksstatistisks-toppen också ;) Kanske borde börja skriva mer sådana rubriker så jag också kan få supermånga besök? Typ "GRAVID ♥", "Plötsligt händer det", "Vi väntar en..." - haha! Så taskigt.... Nog för att jag var ärlig igår, familjen Isaksson FICK verkligen tillökning... Även om det gällde den påhittade spelvarianten av familjen. Nå men kul hade jag när jag såg hur besökskurvan bara *ploff* upp i himlen typ, ibland måste man få skoja lite!

Nellie som orsakade bloggpanik tack vare William. Tänk vad en dotter kan göra ;)