Lallat runt i Täby Centrum med luftrör som väste och hosta som följde min skugga. Irrat runt i två timmar utan att göra något speciellt mer än att rasta benen och lägga några siffror till stegräknaren som nästan stått still de senaste dagarna; kry är jag inte, men någonting måste jag göra. Skulle köpa ett kuvert och hämta ut min medicin från Apoteket men kom hem med en ny tröja och nya sockar och underkläder från mitt nya favoritmärke istället. Sedan gick brandlarmet och jag väntade tills det brunnit klart innan jag fortsatte min promenad. Och ändå glömde jag.

Nåja. Nu är jag hemma, med färdigt ont i kanoten mellan öronen och en röst som inte höll mer än till provrummet. Fick inte fram mer än det. Usel kund. Skönt i alla fall att sjunka ner i soffan mellan alla kuddar, dra filten om sig, dricka honungste och se på film även om samvetet gnager. Men hur ska jag kunna jobba när jag låter så här? Läkaren hörde knappt vad jag sade och sjukskrev mig direkt vi tagit i hand och jag väst fram ett "barnskötare, konstig förkylning, tappat rösten".

Men kanske är det så att kroppen behöver vilan. Jag har ångat på i tvåhundra sedan december. Kanske är det kroppens sätt att säga att soffan faktiskt är välkommen. Att filtarna och teet är behövligt. Och det är det. Det är skönt att kunna slappna av och veta att här ligger jag till jag mår bättre, att jag får ligga här och att jag behöver ligga här. Jag ska njuta av dagarna och bara vara. På onsdag åker jag hem till Norrbotten för en långhelg. Det ska bli så himla skönt. 

Att sedan få krama om Johan efter fyra dagar utan varandra kommer bli körsbäret på glassen, helt fantastiskt underbart. Om det finns kvar några glassar i frysen då vill säga... Jag är inte så säker på det. ♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...