Måndag idag. Nä, men onsdag, fast det känns som måndag. Alldeles för lite sömn, orolig sömn, vakna med hög puls och en man som vrider sig om titt som tätt, lika bekymrad över värmedallret som lagt sig inom de fyra väggarna. Snart är det dags att börja sova med fönstret öppet, jag längtar. Kura ihop sig under täcket och det är kallt i själva rummet, det är den perfekta sovmiljön för mig.

Jag öppnar idag och sitter i soffan med några få moment kvar tills jag cyklar iväg. Allergitabletterna skrevs ut igår så de har jag börjar äta nu. Glutenfritt i en hel vecka och lågkolhydratkost och ökat intag av kiselgel och aloe vera. Jag vill öppna ögonen, orka öppna ögonen, inte vara så grobianiskt trött så det till och med känns jobbigt att gå till ICA hundra meter bort. Jag vill inte gnälla heller, inte klaga, inte vara hemma från jobbet och förlora pengar. Jag älskar mitt jobb, det är det roligaste jag haft och möjligheterna är oändliga med vad vi kan hitta på tillsammans med eleverna på fritidstid. Jag älskar valmöjligheterna. 

Jag är bara så trött. Det går väl över, men jag har aldrig varit särskilt bra på att tampas med trötthet. Jag sade åt en kollega jag brukar samåka med till och från jobbet ibland att det gör ont i själen när jag är trött, för nog känns det som det. Jag är inte bara trött. Jag är glad också. Vi åt en supergod middag och jag cyklade en längre och långsammare tur igår eftermiddag bara för att få fortsätta njuta av solljuset. Påbörjat tredje delen av Milleniumtrilogin och mätt upp till trettiofyra grader på balkongen.

Skrivit om första kapitlet, igen. 

Fått fräknar på näsan. 

Tänker på min pappas födelsedag och min, och bröllopsinbjudningar och DIY. 

Om att åka och resa tillsammans med Johan till något varmt ställe där det finns ett blått hav, en finkornig sandstrand, två solstolar och ett parasoll och mängder med böcker, sockerfria drinkar, en bikini och en härlig, underbar sambo med solglasögon. Och varsitt cyklop. Och en sarong. Och saltvatten i håret. 

Det önskar jag mig. Det vill jag ha. 

Nu måste jag åka till jobbet, pilla ut linserna som skaver (måste ju vara pollen) och krama den där mannen hejdå, han som fortfarande ligger och sover. Gud så skönt. Jag skulle gärna sovit i två timmar till, minst. På lördag får jag det. På lördag får vi det. Min sista helg som tjugotvååring. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...