Alltså. Johan drog hem Dragon Age Inquisition här om dagen. Jag skulle bara prova medan han åkte och jobbade och vad händer? Efter 25 spelade timmar är jag fortfarande i trans med fyrkantiga ögon och jag äter och sover och drömmer det där jäkla spelet.

Det är en perfekt blandning av alla mina favoritspel. Skyrim, Fable-serien, Tomb Raider, Dungeons Siege och... Mass Effect. Ja alltså det handlar ju inte direkt så mycket om rymden och Kaidan är inte med vad jag vet (snälla säg att han är det) men bägge serierna använder samma röstskådespelare till många karaktärer. Gissa vem jag hittade här under ett quest i de djupa skogarna? James "Hey Lola" Vega. Hello biceps (och nu även horn)!

Så. Mass Effect. Jag har med James på varje uppdrag och förbarmar mig själv om att jag är en man så jag inte kan eller vill idka Qunari-kuckilu med honom. Det är inte enbart därför spelet är så bra haha, men jag blir så sugen på att spela Mass Effect nu igen men jag ska hålla mig. Dragon Age är inte på långa vägar färdigt och jag MÅSTE få mig ett jobb snart. Måste måste måste innan jag sugs in i min gamer girl-mall och fastnar där för alltid. Tillsammans med James och vårt icke blivande Qunari-kuckilu. Next time. Nästa 25 timmarna som kvinnlig huvudperson. Den dagen..... åh. Sååå typiskt.

Det är ju inte Kaidan eller Liara (Asari-kuckilu erkänner jag mig skyldig till, det är inte samma sak när hon är bägge könen men det märks inte för alla Asaris är liksom mer eller mindre blå med både framsida och baksida av utåtstående karaktär - det vill säga både hylla och... rumpa - en helt, enbart kvinnlig art, alltså) men Dragon Age Inquisition smyger sig upp i tätklungan av absoluta favoritspel någonsin ändå.

Och nu började Johan sjunga i duschen med öppen dörr (väldigt seriöst) så jag inte kan koncentrera mig på mitt skrivande längre, varken här eller på min gamla evighetsbok haha. Han är så söt när han är glad. Men inspirationen har slagit till med full kraft och det glöder äntligen i fingrarna igen. Som jag har väntat. Längtat. Och nu äntligen fungerar kopplingen mellan hjärna och händer som de ska. Nåja.... Någorlunda, i alla fall ;-)