En timmes läsning i solen och kinderna hettar sådär underbart. Vårkänslorna sprutar, fönstren står på vid gavel och hälften av storstädningen är gjord. Nu kurkade jag i soffan, antingen är det pollen som börjat husera (förmodligen, det var samma sak vid den här tiden ifjol) för jag har varit så himla trött de senaste dagarna. Jag kanske är gravid! Woho! Haha!

Nej jag skojar bara, för i så fall skulle superbebisen tagit sig igenom både Azalia och Natural Cycles och det hade nog chockat mig mer än den gången Johan kom hem med en dammsugare till mig. Jag grät av lycka då. Oj vad glad jag var. Jag trodde aldrig att jag skulle få en dammsugare av någon, någonsin.

Det var en jättebra present för övrigt - dammsugaren, inte bebisen, fast det hade också varit rätt kul med en sån. Någon gång.

Min present slash julklapp till Johan var en micro.

Jag gav honom ett rim och allt och det kom fram att det var en micro vi skulle få, men eftersom att de väger sjutton elefanter i kilon och lilla jag inte gör det så sade jag att det må hända vore så att han fick agera bärhjälp. Tanken som räknas, right? Då sade han att om det är en teknisk grej så skulle vi kunna vänts tills mellandagsrean, och då gjorde vi det. Men då hade jag redan försagt mig - jag ville ju själv ha en så jag blev lite för exhalterad och råkade säga vad det var. Oh well.

Sedan glömde jag bort det för ett par dagar och så kommer vi tillbaka till Stockholm och så har han redan beställt den. Han bar hem den själv också. Och betalade den själv. Hahaha. Varsågod god jul. En jättefin present, till dig från mig. Visst är jag snäll?

Jag tyckte det i alla fall. Tanken som räknas, eller hur? Ja och det var en bra tanke. Vi har kanske använt den tio gånger sedan jul för att vi alltid glömmer bort att vi har en micro och värmer på spisen istället. Hahahaha. Så orutinerat.

Nu ska jag vila en stund till och sedan fortsätta med städningen. Hur kan klockan vara fem redan?! Nå. Måste bara vila lite som sagt. Stänga mina brunögon. Hahahahaha.

Fattar ni?